AA RR Aa SEE cke :annat-än bevis. öfver det silfver; som någon i anken insatt, och hade uttryckligen en deremot svaande ordalydelse, hvilken lika litet hindrade dem att ara gängbara i egenskäp af kreditsedlar, som handkrifven summa, datum eller namn utgjorde något ylikt hinder för riksbankens s. k. transportsedlar, af vilka en dei ännu äro utelöpande i form af bevis fver insatta medel. Om aktiebanken sälunda skulle, genom förevarande S, berättigas att, under namn: af insättningsbevis, tgifva egna tryckta eller graverade: kreditsedlar: så orde han äfven underkastas: de vilkor, som kongl. ungörelsen den 9 Januari 1846 ålägger de enskilda anker, hvilka med sädan förmån begäfvas. 1824 rs författning, som först medgaf enskilda bankers illvaro, förutsatte icke deras rörelses bedrifvande med . ndra sedlar, än riksbankens. Tillätelsen att beragna egna, är ett undantag från grundregeln, hvil.et icke må ega rum, utan iakttagande af de förbeläll, som 1846 års förordning dervid gjort. Dä får cke heller aktiebanken utgifva insättningsbevis utöfer de tillgångar, som 11-6-i berörde kungörelse betämmer, hvarom föreskrift i bolagsreglorna saknas, huru aktiebankens rörelse, säsom större och för allnänheten äfventyrligare, än andra enskilda bankers, orde vara underkastad större kontroller än deras. Här tillåtes aktiebanken utgifra räntebärande sedar å 100 rdr, ehuru 8 i 1846 ärs kungörelse förjuder andra enskilda banker deras utgifvande ä minre belopp, än 333 rdr 16 sk. Det är klart attaktieankens räntebärande sedlar ä: 100 rdr och deröfver kulle blifza mera begärliga , än riksbankens ä 100 ich 500 rår, hvilka icke äro räntebärande. Enär nu lessa enligt förhällandet den 31 December 1852 utsjorde nära 9!, millioner rdr af 22!, millioner, som lå voro utelöpande, och aktiebankens rättighet till ;edelutgifning icke är, såsom andra enskilda bankers, vegränsad : så kan man föreställa sig, hvilka summor, Af riksbankens större sedelvalörer, skulle, genom akiebankens räntebärande sedlar, kunna lösgöras ur rörelsen, för att till silfveruttagning i riksbanken anrändas. Skulle, såsom önskligt vore, inrikes vexlar komma att begagnmas och en del större bankosedlar lerigenom göras umbärliga: sä ökades för riksbaaken len ifrägavsrande påkänningen. Enligt ordalagen i denna skulle inlösningen af aktiebankens insättningsbevis eller sedlar kunna godtyckligt bestämmas till annan ort, än Stockholm, och, om denna vore aflägsen och med ringa rörelse begäfvad, t. ex. Hernösand, sedlarne derigenom ännu längre: hällas ute bland allmänheten. Meningen hade förmödligen varit, att i stället för orden: som i beviset är utsatt, skrifva der hvarest beviset är ut. gifvet,. De sista orden i denva 4 medgifva den tolkning, som skulle äskad betalning för aktiebankens insätt. ningcbevis kunna uteblifra, utan att han med detsamma gjorde cession. Detia härrörer förmodligen också från ett redakiionstel. 4.6. Då vexelformulär äro tryckta och ät dem kan äfven till formatet gifvas lika utseende roed privatbankssedlars, så skulle, på sätt vid 3:e 4 mom. 1 redan anmärkt är, enskild assignations-rörelse med vexlar ä 10 rdr bko, dragna på aktiebanken, kunna bedrifvas. Iogenstädes är i reglementet sagdt, att äktiebanken skall, när så påfordras, med klingande mynt eller riksbankens sedlar infria sina förbindelser, eller de invispiogar, som på hozoma ställas. Allmänheten skulle alltså kunna, mot sin vilja, liqvideras med, andra enskilda bankers sedlar. -7. Ordställoingen i denna-4 synes äfven böra förtydligas. Sådan den nu är, skulle den kunna föranleda slutsatsen att icke heller andra bankers ak. tier mä kunna i densamma säsom : säkerhet antagas. 4 10. Jag vill ej bestrida nyttan deraf att läta de i denna omförmälda tvister afgöras genom gode män, men jag tvekar om det är förenligt med 12 4 i aktiebolagslagen. 11. Konungens samtycke borde erfordras, ej blott i fråga om reglorna för aktiebankens filialkontor, utan ock i ifräga om och hvar nägot sådant för hvarja tillfälle mä anläggas. Nu antyda ordalagen, att de begge sista frägornas afgörande skulle genom reglementet vara en gäng för alla öfverlåtet till bolsgets godtfinnande. Hade ej Konungen förenämnda rätt, så kunde aktiebanken genom filialkontors anläggning der enskild bank eller filialbank redan funnes, välla dessa inrättningar inträng och olägenhet, utan väsentligt gaga för allmänheten. Det är ock gifset, att tillkomsten af nya utläningsanstalter försvårar möjlighetea för ciksbanken och för alla de öfriga att vederbörligen iakttaga sin säterhet, emedan läntagarne derigenom få utväg att genom nya län i en eller flera, betäcka sina gamla skulder. 4 12. Tillåtelsen för aktiebanken att taga aktier i andra banker torde ej böra medgifras, på det att deras affsrer ej mätte med hvarandra varda mera sammanblandade, än de ändock nog torde blifva, och den ene desto snarare draga den andra med sig i fallet, om ett sädant iaträffar. . 4 13. Ej mindre de bankbolag, hrilka skola begagna rikets mynt, nemligen filialbankerna, än de enskilda banker, som få använda egna kreditsedlar, åro inskränkta till en oktroytid af högst 10 är. Dearemot har aktiebanken, i strid mot 3 mom. af Kongl. kuogörelsen den 14 Janusri 1824 och 14 i Kongl. kuögörelsen den 9 Januari -1846 samt 74 punkt. mom. d. i Kongl. kungörelsen den 30 Sept. 1851, velat förbehålla sig en oktroytid af50 är. Denna afvikelse från gällande författaingar torde desto mindre böra tillåtas, som bolaget, då det enligt 8 och 9.446 vill begagna de fördelar, 1824 ärs kungörelse medförer, ätven bör underkasta sig de vilkor, hon dervid fästat. Det synes ock vara betänkligt, utt ät ett enskildt bolag, hvilket afser en sä vidsträckt vexel-, handelsoch penningeröreisss bedrifvande, som aktiebanken, bevilja en, utöfser 10 är sträckt oktroy, hvilken Konungen sedermera icke skulle kunna förkorta, om än penningeställningen i riket och andra dermed sammanhängande förhållanden innebure de vigtigaste skäl till en sädan ätgärds vidtagande. . Man har i andra representativa länder, serdeles i Förenta Staterna, sett hvilken politisk makt bankerna hafra utöfvat och hvilken kraft som erfordrats för att bryta den. Ailestädes torde försigtighetsn fordra att icke blottstalla sig för dylika sidoinflytanden. Befinnes deremot oktroyens förlängning nyttig, så kan denna ätgärd lika väl vidtagas för aktiebankeg, som för andra enskilda banker. : q 14. Aktiebantens kapitsl, 12 miliioner, utgörande ungefär en tredjedel af hela rikets rörelsefond, synes vara alltför stort i förening med de tillgängar, som enskilda banker och hypoteksföreningar redan skapat. Det är knappt troligt, att en så betydlig summa skulle kunna insm riket sammanbringas , och bolagets stiftare tyckas ieke beiler hafva trott det sjelfva, utan, på sätt flera stadganien i bolagsreglorna antyda, pärsknat indragnicg af utländska kapital. Säluada är det förmodligen icke bändelsevis som hela aktiekapitalet, enligt denna 6, jemt motsvarar 1 millioa puod.sterling eller hvar aktie 25 pund, eller att de 40 sktier, som hvarje direktör enligt 35. skall sgå, jomt uppgå mot 1000 sterl. Om rörelsekapitalet i Sverige får genom aktiebanen en alltför stor och alltför hastig tillökning, så skola verkningarna deraf icke blifva fördelaktiga utan penliga. Fastighetsoch varuvärden skola genom penningetillgängen höjas öfver höfvan och näringsidkarne förledas till öfverdrifaa spekulationer, hvilka ej kuona bära sig, när det konstlide tillständet uppgörer och det naturliga börjar äter inträda genom de appdrifna prisens fall till föremålens rätta värde. Detta skall ske i samma män nya utländska läns tilltlöde aftager och de gamlas äterbetalmng med ränta stiger till högre belöpp: Sverige är redan genom hypoteksföreningarne så betydligen skuldsatt hos Utläptetinera alt den utrikes gäldens förökamde genom aktiebanken mäste vara bes tänkligt. Om förenömnde. skuldsättning icke ärligen silltagit ocnam nva 18. sor so skam hildst on kanste