bärande som möjligt, till ömsesidig fördel för dem, som hafva penningar att aflåta och dem, som behöfvat! att sig deraf begagna. -Särdeles vore detta händelsen, om-man, genom aktiebankens stiftande, kunde bespara: sig hög ränta, utan att-taga utländska län. Men:jag befarar att sådan skuldsättning kommer att genom aktiebanken ytterligare ökas, på sätt nedanföre skall visas. Mom. 1. Den räkning som här kallas uppoch afskrifningsräkning, på hvilken penningar mä insättas utan att deras egare får derä beräkna nägon ränta, men deremot är skyldig att för räkningsförandet betala banken den afgift, som med styrelsen öfverenskommes, motsvarar hvad som annars plägar kallas depositionsräkning, och hvilken kapitalister: begagna för att hafva sina penningar säkrare förvarade, än i egna fickor och kassakistor. Då godtgörelsen till aktiebanken för räkningstörandet troligen icke: blifver ringare än den sä kallade folii-afgift, hvilken riksbanken för enahanda besvär fordrar: så är det sannoliktatt penningars egare heldre insätta dem der, emedan riksbanken förmodligen anses för ett säkrare förvaringsställe. Om någon likväl skulle föredraga aktiebankens s. k. uppoch afskrifningsräkning, så skedde det förmodligen för att begagna de uttagningar af 10 rdr bko, som detta moment medgifver till en assignationsrörelses bedrifvande, hvilken på riksbanken icke är tilläten ä mindre belopp än 200 rår bko, samt i sädant fall endast medelst handskrifna invisningar (k. kung. den 30 Sept. 1851 punkt. 13, mom-4).. Tryckta invisningars användande till medels uttagning från aktiebankens uppoch afskrifaingsräkningar är här icke förbjadet, tvertom skulle en. särskild utväg dertill genom inrikes vexlar blifva laglig, om 6 i dessa bolagsreglor stadfästades. Enskilda personer kunde då försöka att -på ett redan förbjudet sätt förskafta sig räntefritt kapital -genom invisningars utställande på aktiebanken till större belopp än deras der egande behällning, under iakttagande att medel icke saknades till infriande af den mindre del bland invisningarne, hvilken dagligen kunde komma att i aktiebanken företes. När dä invisningar finge utfärdas på 10 rdr, så kunde hufvud staden och landsorterna öfversvämmas. med assignationer på sä-små belopp att de stannade i händerna pä-allmogen och andra personer, som icke förstå att taga sig till vara för vinglare. : Allmänheten kunde dä spå dessa assignationer blifva ännu lättare oeh i vidsträektare män bedragen, än som redan varit händelsen med de tryckta invisningar som vissa personer utställt på riksbanken ä dubbelt högre valör, eller 20 rdr bko; och hvilka befunnits utelöpande, när utgifvarne kommit på obestånd. so I riksbanken får ingen räkningshafvare gifva invisoing på medel, som icke öfver en natt stått på hans räkning. -Anvisar han på högre belopp än han har till godo, 5ä straffas han första och andra gången med böter och tredje gången med invisningsrättens förlust (k. kung. den 30 Sept. 1851, punkt. 15). Intet sädant ansvar är i förevarande reglemente utsatt för enahanda missbruk. Öfverassignering kunde derföre --utan påföljd bedrifvas, blott räkningsbafvaren hölle :sig.-ombud i -aktiebankeny: hvilka passade på, att, säsom-det: heter; mota räkningen; så att öfverassigneringar ej inträffade till det betydliga belopp, att bankens styrelse deraf uppskrämdes: Mom. 2. Om äktigbanken gifver ränta på deponerade medel, så bör, om han eger allmänhetens förtroende, riksbanken förlora de till 4:de och 5:te klasserna hörande räkningshafvares medel, nemligen: de allmänna inrättningars och enskilda personers, hvilka äro af författningarne oförhindrade att förvara sina medel hvar de behaga. Följden deraf: för riksbanken blefve förmodligen, att ett par millioner rår, som au pläga på denna räntefritt innestå i: riksbankep, då utginge i-rörelsen och ökade den sedelstock, söm trycker på bankens silfvertillgäng, ieke blott med enkla, utan med dubbla beloppet. Det är nemligen klart att, då aktiebanken gäfve någon ränta på de insatta medlen: så mäste han äter utlåna dem mot en högre, för att taga sin skada igen och hafva godtTgörelse för besväret, ty räntas. gifvande på insatta medel är i-sjelfva verket icke annat än. en uppläJoing, Derigenom blefve i rörelsen utelöpande icke blott de insatta och äter utlänta riksbankssedlarne, utan äfven de räntebärande insättningsbevisen -derä, hvilka aktiebanken skulle, enligt 5, få utfårda. Den genom aktiebankens insättningsbevis ökade tillgängen på sedlar skulle naturligtvis göra riksbankens mindre behöfliga i allmänna rörelsen, och äfren mindre begärliga, emedan de icke vore räntebärande. Följden blefve, att de snarare ätervände till riksbanken och starkare tryckte på hans silfverförräd. Om fullmäkTtige då, säsom sannolikt är, nödgades för att minska Isilfveruttagningen, indraga riksbankens sedlar, genom linskränkning af hans länerörelse: så komme näringarne att derigenom mista den penningetillgäng, som Ide-erhällit genom aktiebankens insättningsbevis. För Iden allmänna rörelsen vore; vinsten ingen, men för Istaten förlusten gifven, ty den minskning i riksbanTkens räntebehällning, hvilken deraf följde, kunde icke fersättas af den skatt som aktiebanken möjligen beta Tlade. Vill man äter, i stället att minska sedelstocTken, öka bankens silfverförråd; så mäste för redbarheters indragning ny gäld utrikes göras och den ut Tländska skuldsättning, hvilken alltmer försvagar oss, ytterligare. tillitas, I. den män landets skuldsättning utrikes försvärar bibehällandet af riksbankens silfverförräd och med detsamma upprätthällandet af riksmyntets eller bankoTsedlarnes värde, blifver-det-vigtigare att bibehålla bankens räntevinst oförminskad, ty den utelöpande sedelstocken kan, genom de ärligen ingäende räntorIna, inskränkas, utan att länerörelsen genast inskränkes. Skulle likväl, såsom önskligt är, bankovinsten ,Ikunna,.säsom hittills, begagnas till statens behof: så Itorde-hon hädanefter blifva i. sädant: afseende ännu I mera erforderlig, dä den extra statsregleringen komIl mer att ökas med jernvägsanslaget. Bankovinstens I förringelse synes följaktligen böra, äfven af detta I skäl, undvikas. 1 Mom. 3. Kassakreditiven skulle äfven kunna missbrakas, till sedelstoekens förökande med tryckta invisningar på dem. Till förekommande deraf torde för aktiebanken böra, likasom för riksbanken stad gadt är, bestämdt utsättas, att deendast få vara handskrifna. Mom. 4. Kunde aktiebanken genom inrikes vexlars diskontsring bringa sädana i omlopp: så vore det utan tvifvel en stor fördel för den på verkliga aftärer grundade rörelsen. Men ovanan vid punktlighet i liqvider är. tyvärr inom. vårt land så stor, att man icke villj.eller.för sina egna gäldenärers opålitlighets skull,; icke vågar underkasta sig den strängare påföljd, för uraktläten betalning, hvilken vexelrätten medförer. Detta hinder skall, utan -tvitvel, i aktie banken lika mycket och länge som i riksbanken, försvära inrikes vexlars uppkomst. Mom. 5. Under säkerheter, som lätt kunna realiseras, kan man äfven förstå förskrifningar, med eller utan borgen, eller vanligen s. k. reverser. Om de af aktiebanken antagas: så kan den af stiftarne i deras underdäniga ansökning väckta förhoppningen om borgenssystemets förminskning icke uppfyllas, Dä förslag till. reglemente för aktiebankens uilåningsrörelse saknas: sä kan man emellertid icke bedöma, hurudan denna skall blifva. Det är väl sagdt, att diskonteringar och län ej skulle varda längvarigare, än på halft är. Men om dessa, på betalnings dagen, eller den nästföljande, få omsättas genom nya, på samma belopp, som de gamla, så blifva de, i sjelfva verket, stäsnde län på namn oeh på sitt sätt sämre än de vanliga diskontlänen, ä hvilka en viss afbatalaing dock mäste göras. 5. Förbudet för aktiebanken att utgifra egna kreditsedlar är upphäfvet eller kringgänget, genom tillätelsen att ä deponerade, eller insatta medel ut färda tryckta eller graverade insättningsbevis. — Ordalagen äro icke så bestämda, att man af dem kav -Isluta, om alla dessa insättningsbevis skola vara räntebärande, ätminstone under det första äret af deras omloppstid... Men det ser ut så. som skulie meninUnd 0osd4d4-mkA PRAT TIRM Om R mA mee AA ma MR AR ÅÄÖ MM AR OLOR RQ WIR eve feg MM en