STOCKHOLM, den 6 April. Som bekant är har Stockholm bland Europas hufvudstäder den utmärkelsen att vara en af de skönaste i afseende på dög belägenhet och en af de fulaste i afseende på byggnadssättet i det inre. Den engelska korrespondent, som i vårt blad skildrar sina första intryck af Sverige, yttrade i sin sista uppsats att det sköna intrycket af staden från sjösidan alldeles förintas af bekantskapen med det inre af dess trånga, ojemna och stinkande gator. Det är väl att de flesta utländningar besöka vår hufvudstad om sommaren och således kunna finna åtminstone utsidan skön. Om vintren svarar smutsen och afskrädet, som betäcker alla isbelagda vatten omkring Sveriges bnfvudstad, på ett värdigt sätt mot soporna och smutsen som. karakteriserar dess inre. Vi anmärkte för någon tid sedan, huru oskicket att på Mälarens is utföra den smutsblandade snö, som bortköres från gatorna, menligt inverkar på det till kokning af så många personer använda vattnet; huru segelleden årligen uppgrundas, så att dyra muddringar blifva nödvändiga, och huru ur det med hvarje år mer och mer förgiftade träskvattnet uppstiga dunster, som förpesta hela grannskapet och decimera befolkningen. Vår anmärkning fann bifall hos åtskilliga tänkande menniskor; och deri instämde äfven de tidningar, som annars sällan tänka lika med oss; men någon rättelse följde naturligtvis icke, och. vi väntade det icke heller. Vi uppmana alla dem af Stockholms invånare, som nitälskaför ordning och snygghet; som ömma för det fysiska eländet hos en befolkning, som är. dömd att uppväxa och lefva i den förpestade atmosfer som skapas af. det suveränaste förakt för de i hela den -civiliserade verlden antagna sundhetsreglor; vi uppmana stadens auktoriteter och alla dem som sjelfbehagligt skryta öfver Mälardrottningens herrlighet, att med egna ögon en gång se med hvilket systematiskt barbari man år från år arbetar på att undergräfva hennes helsa, vanställa hennes behag och förgifta hennes andedrägt. Tvertemot regeln i alla städer som stöta intill vattendrag, der man oaflåtligt arbetar på de sednares upprensning och med tunga straff drabbar enhvar som endast genom kastandet af en sten bidrager till deras uppgrundande, låter man här alla isar kring stadens stränder betäckas af smuts, sand, sönderslaget tegel, förskämda födoämnen, sopor och det vämjeligaste afskräde, hvilket under förevändning att vara ren snö, utföres på de tillfrusna vattnen, för att när våren kommer och isen smälter, gå till bottnen och uppgrunda farlederna, samt grundlägga en fond af evig förruttnelse och pestsmitta för samhället. För att bedöma om vi öfverdrifva, må man kasta en blick på Clara sjö, Ladugårdslandsviken och Mälarviken mellan staden och söder. Den som för någon tid sedan, medan isen ännu låg på saltsjön, passerade stadsgården, hade kunnat äfven der bevittna samma uppbyggliga skådespel. Trovärdiga personer hafva försäkrat oss att innehållet af mången latrin nedbäddas invid kajen, förmodligen för att bilda en mjukare botten åt fartygen som der lästa. Utseendet af gatan i grannskapet vederlägger för ingen del denna misstanke. och ett annat sinne än synens lider ordentlig tortur vid att passera dessa trakter. ES I afseende på arbetena vid den allmän: na renhållningen — ett ämne lika vidrigt att omtala som nödvändigt att ordna genom den strängaste tillsyn — återstår mycket att önska för Stockholms välbefinnande, Lord Palmer