Aftonbladet – 5 april 1853, sida 3

TEVA TINSVPAUKCHS IKULAUISKG HUSA; Ly VI UGIMGIUTCT? bank icke hade att ansvara för ett större belopp ilt förbindelser, vid anfordran betaibara, d. v. s. utelö-b pande sedlar och andra skulder, hvilka kunna till sä-!d dana förvandlas, än som motsvarades ai omförmäldajs ; metalliska kassa; sä vore det naturligtvis för riks i banken mera likgiltigt, om flera eller fårre af ifrä-ia gavarande förbindelser förblefvo i ständigt ormioppla eller till infriande företeddes; men dä, i motsats här-)f till, banken ovilkorligen mäste vara beredd at: emotlo metalliskt mynt utbyta förbindelser, hvilka med meralv än dubbelt öfverstiga egande reel valuta, är det ockls nödigt, att den öfverskjutande delen afhälles fräna banko-luckan. Detta sker vida lättare, när riksban-le ken ensam utgifver förbindelser, som föreställa mynt, !b och en sädan ätgärd icke derjemte utöfvas af andra bankinrättningar i riket. De sednares mynt-represen-k tativ göra nemligen riksbankens sedlar för rörelsenti umböärliga och det belopp af dessa sedlar, hvilket an-!S tagits att alltid hälla sig hos allmänheten, i och för!S de dagliga och stundliga liqviderne man och mania emellan, . dels hopas hos privatbankerne, dels ingär omedelbart till riksbanken för att utbytas mot verkligt mynt, under det att de för riksbanken främmande bankernes kreditsedlar till en del ersätta den all-lu männa rörelsens behof af bytesmedel. Tryckningenjj på riksbankens metalliska valuta skall kännas mera, li; om penningar, som innestä på depositräkning i riks-js! banken, dragas derifrän af annan bankinrättning, som ig erbjuder deponenten en större fördel af insättningen k än blott den af medlens säkra förvaring; och eburu!d riksbanken, som genom banko-ordningen och serskilda e författningar har sig förvarad rättigheten alt få päls depositionsräkning emottaga alla staten tillhöriga me-a del, ieke egentligen bör kunna befara, det hela sum-6 man af depositionerne hos riksbanken skall uttagaslo och till sedlar förvandlas, skulle dock den del deraf, hvarmed ett sädant förhållande inträffade, verka gånska ofördelaktigt. Följderne häraf äro lätt insedda. Om bankens metalliska kassa icke lemnar tillfälle för vidare inlösen af bankens förbindelser, skola de qvarvarande falla i värde, huru lägt kan ej beräknas, och på samma gäng deras värde minskades, skulle jemväl de enskilde bankernes kreditsedlar eller förbindelser af enahanda egenskap förlora sitt värde till ytterligare skada och förlust för hela riket. En utväg finnes väl, den nemligen, att genom ut ländsk skuldsättning uppehälla och fördröja en sädan omstörtning ; men begagnandet af denna utväg är lika farligt, som det äsyftade ändamälet skall i det hela blifva förfeladt; ty skulden mäste en gäng betalas jemte ränta, och hvarest finna tillgångar härtill annorlunda än genom upptagande af nya län, som uppdrifva ränteoch kapital-inbetalningarne till den höjd att de allenast genom konstlade medel kunna till en tid godtgöras samt omsider och i mängdubbladt mätt föranleda den olycka, man sökt att undvika. — FW an Tr 9 a De De hos banko-fullmäktige, vid afgifvande af detta utlåtande, anförde serskilde meningar öfverlemnas här jemte i underdänighet; och banko-fullmäktige framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit, etc. OR 4 BB ki ct M mm la fred I pr (0 PN 2 Herr presidenten von Hartmansdorffs anförande är af denna lydelse: För min del vill jag yttra dels mindre, dels mera, än den underdäniga skrifvelsen innehäller, dels, der jag instämmer, uttrycka mig på annat sätt. I sak biträder jag icke allt hvad pluraliteten yttrat. Deremot tror jag mig böra tillägga ett och annat. Det är, efter min tanke, icke nog, att blott anmärka sädana stadganden i aktiebankens bolagsreglor, hvilka omedelbart röra den allmänna penningeställningen.s Äfven sädane omständigheter, hvilka medelbart med-u föra nägot äfventyr för allmänhetens säkerhet, anser jag böra utgöra föremäl för fullmäktiges uppmärkF samhet, emedan privatbankens kreditförhällanden sluteligen äterverka på riksbanken. Om en easkild bank,V med så vidsträckt verksamhet, som aktiebanken synes !b åsyfta att på rikets penningerörelse utöfva, skulle gälftr under eller blott väcka misstroende, sä komme dejly deraf härrörande skakningarne utan tvifvel att medföra ett menligt inflytande icke blott på den enskilda, utan äfven på den slimänna penningeställ-! ningen och rikets ständers bank. Dä Sverige, med undantag ef skiljemynt i koppar och skil-le lipgsstycken i silfver, icke bar nägot kiingandeirn bytesmedel, utan endast riksbankens sedlar, som; tillika utgöra den betalning, hvarmed enskilda banker k skola, i brist på silfver, sina sedlar infria: så mäste här, mera än annorstädes, bvarest klivgande mynt är! . i omlopp, värdet på alla sedlar, särdeles riksbankens, N nm d 8 ce mmn sorgfälligt upprätthållas. Mättstocken för skatters erläggande, löners utbetalning och liqvider, enskilda emellan, skulle eljest rubbas. Jag anser mig följaktligen böra vid de föreslagna bolagsreglorna anmärka icke blott hvad jag finner stridande mot all6 män lag eller afvikande frän gällande törfattoingar, fc utan äfven hvad som kan vara äfventyrligt för allmänhetens säkerhet. Åtskilligt, som speciellare rörery, bolsget och dess delegare, lemnas derhän. st Ehura jag väsentligen instämmer med pluraliteten, föranläres jag dock upprepa dem af dess an märkningar, hvilka jag biträder, emedan jag hvarker (0 vill brista i fullständighet eller inläta mig i gransk-e! oing af särskilda ordalag, elier deltaga i de ogillandelrq hänsyfiningar, hvilka i den underdäniga skrifvelsen göras pä deras afsigter, som önskat aktiebanken grundlägga. Att jag emellertid mäste antaga möj2 iigheten, att de värsta händelser, hvartill det förelv slagna reglementets brister kuuna föranleda, jemväl inträffa, följer af den noggrannhet, hvarmed gransk-te vingen bordt göras. 5) Dä riksbanken icke ät näringarae och rörelsen lem1 oar vissa af de lättnader och fördelar, hvilka enskilde banker i flera landsorter bereda: så har fråga redan tillförene uppstätt om stiftandet af en dylik bank ; bufeudstaden. Anledningen till den nu föreslagns aktiebankens inrättande är utan tvifrel densamma. Jag förmodar väl att Rikets Ständer skola, vid deras detta är ioträffande sammanträde, vidtaga, för tillfredsstsllandet af allmänhetens billiga önskningar, sädana ätgärder som kunna anses vara med riksban g; kens skäliga fördel och sedelvärdets upprätthälland: förenliga. Men i ovisshet om bestutens blifvande be-lPa skaffenhet och då aktiebankens reglemente emellertid Li mäste betraktas efter de omständigheter, som nu ärolPe för handen: så är det med afseende på dem jag gör mina avmärkningar, v 1. Aktiebanken säges vara uppgjord i öfserens stämmelse med hvad lagen om aktie-bolag af der 0 nt 6 Oktober 1848 innehåller. Men denna öfverenssämmelse motsöges af 2 S, som förklarar aktiebanker sara en handels bank och de flera SS, som besannö a lenva benämniogs riktighet medelst föreskrifter on R banvs handel med vexlar, räntebärande papper ock astigheter (S 3 mom 8 och 4). För handelsbolag är kongl. förordningen af den 6 Oktober 1848 ick: siftad, emedan kon då skulle bafva medfört ett 15:de ) k p. handelsbanken uppbäfvande undantag från ailtid mån lag. Men längt ifrän att äsyfta upphäfvande af barörde kapitel, hvilket just rörer handelsbolag, be hafva rikeis stärder, dä de i underdänig skrifvelse a 4 ten 15 Maj 1815, N:o 206, först föreslogo förordnin af sen om aktiebolag, hvisken 1848 utkom, förklara: lessa, för hvilka bon skulle stiftas, vara i anseende I ull deras serskilda beskaffenhet icke hänförliga till den art af bolag, som afsesi 15 kap. bandelsbalkep., Då nu aktiebanken är ett handelsbolag: så är icke 1818 ärs förordning, utan 15 kap. bandelsbalken pi honom tillämplig och bolagsreglornas innehäll jfrär ds sjelfva grunden stridande mot allmän lag. (Forts. följer.) jän . o d 2 v MN RÄTTEGÅNGSoch POLISSARER. jer Det faf Istadsfiskalen, vice häradshöfdingen Axel le Berg emot skoarbetaren Lars Sjöholm, säsom an-leh svarig utgifvare af tidningen alltid Folkets Röst!da inhängiooiorda trvckfrihetsätal handlades äter i dag lan