Aftonbladet – 4 april 1853, sida 3

stillsynen enligt författningarne i afseende på obe hörige personers befattning med läkarekonstens ut öfning, samt 22 punkten i kongl. brefvet den 2: April.1795, hvilken anbefaller polismyndigheten till syn att obehörige personer ej befatta sig med sjuk domars botande, anser jag mig pligtig fästa öfver stäthällare-embetets för polisärender uppmärksamhe derpå, att en herr Bruce Bey under sednare tider flera gänger och sednast i närlagde Aftonblad läti införa annonser, hvari han utfäster sig att till be handling emottaga alla sjuka, hvilka han ej anse obotlige; men dä det icke är mig bekant, att be mälte Bruce Bey legitimerat sig som läkare, oct jag säledes mäste anse honom obehörig att befatt: sig med sjukdomars botande, får jag vördsammas hemställa, om icke Bruce Bey bör genom kongl öfverstäthällare-embetet för polisärender förständiga: att vid laga ansvar upphöra med sådana annonsej i oftentliga tidningarna och sin obehöriga befattning med sjukdomars botande. Stockholm den 2 April 1853. C. U. Sonden, t. f. ombudsman och fiskal kongl. sundhetskollegoum. Med anledning häraf hade hr Bruce Bey till i dag blifvit till poliskammaren inkallad af stadsfiskaler Mellbin som fungerar såsom aktor i mälet. Hr polismästaren började, efter uppläsande af hi Sondens skrifvelse och annonsen i det vidfogade Af. tonbladet, med att tillfräga hr Bruce Bey, om de varit han, som lätit införa den ifrågavarande annon sen? — Ja det är det visst, och jag kommer at göra det äfven hädanefter, ty att meddela välsignelse dertill. äro alla menniskor skapade, och jag skulle he kunnat tro att denna kallelse för mig hit i dag gällde att få emottaga nägon medalj (härvid slår hr Bruct Bey sig för bröstet, på hvilket lyser ett turkiskt or densband) för det myckna jag uträttat, der läkare öfvergifvit de sjuka. Men jag önskar nu endast at angifvaren hr doktor Sonden mätte kallas att person ligen inställa sig, ty med hr äklagaren kan jag ickt inläta mig i nägot resonnemang; utan vill hafva an gifvaren sjelf hit, sä att jag kan få en vetenskaps man vis å vis mig, på det publiken mä se om jag är en charlatan eller icke. För öfrigt tror jag viss att hr Sonden befinner sig här ute nägonstädes fastär han troligen af rädsla för magnetismen icke väga inställa sig. Vidare har han skrifvit en bh Bruce Bey, hvilket förefaller mig danviksmessigt dä jag här skall visa bref ifrän honom till mig., Polismästaren anmärkte att det troligen var eme dan hr doktorn icke visste om det vore hr öfverster som infört annonsen, men härpå invände svarander att derom kunde hr Sonden icke vara i osäkerhet, ty det finnes icke mer än ex Bruce Bey och föröfrig bade öfversten räddat fyra af hr doktorns patienter för hvilka hr Sonden icke kunnat göra nägot, och dessutom hade han, hr Bruce Bey, å Danvikens där hus-i hr Sondens, öfverstäthällarens och andra lär das, äfvensom Sundhetskollegii och kopgl. Hofrätten: närvaro uppväckt en eländig medmenniska, som två år sofvit under sin inspärrning i ett därhuskontor utan att det lyckats inrättningens öfverläkare at väeka honom. -Då hr Bruce Bey förmälde sig var: försedd med betyg, som skulle utvisa hans skicklig. bet, tillfrågades han om han ville förete dem, mer detta ville han ej göra förr än han hade angifvarer hr Sondn evis å vis, sig, och han hoppades att bj polismästaren skulle vara så aimable och läta kall: doktorn till personlig inställelse. Polismästaren villfor likväl icke detta, utan förkla rade att som icke instruktionen för sundhetskollegi ombudsman föreskref, att han sjelf ekulle de nödig befunna ätalen utföra, så kunde bifall till öfversten: begäran icke lemnas. Nu uppstod fräga om hr Bruce Bey begagnade nå gra medikamenter vid sina kurer, men detta -förne kade han helt kort, tilläggande: endast dessa!: Härvid. utsträckte han sin högra hand och gjorde nä gra manipulationer med dess fem fingrar. Slutligen hade hr Bruce Bey intet emot att aflemna sina intyg, som utgjorde en betydande samling. Har vegärde blott att de mätte högt uppläsas, så att puoliken mätte få döma om han vore en charlatan aller ej ; han hade nemligen icke väntat sig att blifva agförd ; hade det varit fräga om ett brott, så hade let varit annat, men nu, då det finnes så mänga, som ha privilegium på att sänka folk i grafvarne, ch han hade af en högre makt fätt privilegium sxclusivum på att hälla dem qvar (här gjorde hr öfersten en uttrycksfull geste emot höjden), sä ville har att menniskorna skulle veta hvad godt han här j rerlden kunde uträtta. Polismästaren förklarade dei likväl komma att upptaga för mycken tid att uppläsa le många attesterna, och ville efter tsgen kännedom om deras innehåll äter företaga målet nästa thorsdags. förmiddag, då hr öfversten borde inställa sig. — Säsom förut blifvit berättadt bafva ätskilliga lelamöter af äkareembetet ä Norrmalm gjort flere försök att förmå äldermannen Simlin och bisittarne Isacsjon och Pettersson att redovisa för medel, som de ippburit för embetets räkning hos dem, som på sed are tiden blifvit antagna till äkare. Slutligen fann