Aftonbladet – 4 april 1853, sida 3

(Insändt.) Ytterligare om den offeniliga Kyrkoplikten, rätteligen benämnd Kyrko-straff. Under loppet af nägra är har, tid efter annan, Aftonbladet upptagit artiklar i detta ämne. De hafva gätt ut på att ädagalägga detta straffs obebörigbet oeh otillämplighet, betraktadt frän religiös, juridisk; moralisk och ekonomisk synpunkt. Om och hvilken verkan de kunna medföra på lagstiftarnes framgena uppmärksamhet uppå en omständighet, hvars inflytande på nationens moralite torde öfverväga kortsynthetens beräkningsförmäga, må tiden utvisa. Under afbidan af resultatet, hvilket man hoppas skall lända till heder för nuvarande lagstiftare, och såsom bevis på svensks nationens nuvarande oberoende ständpunkt i säväl humanistiskt som estetiskt hänseende, vill man nu framställa en hittills icke boskädad sida af detta vigtiga ämne. Denna sida af saken beträffar endast sjelfva verkställningssättet af straffet. Detta sätt ärtreggehanda: det ena att, såsom i Götheborgs stift, den brottslige får sitta på en i stora gängen i kyrkan framsatt bänk med ryggstöd, och med ätnjätande i detta hänseende af enabanda beqvämlighet som andra kyrkogängare, samt varande alltsä oförbindrad att nyttja psalmboken och med nögorlunda uppmärksamhet äböra predikan; det-andra, att (förhällandet skall inträffa i hufvudstaden säges det) delingqventen älägges vara under hela gudstjensten zå stående fot, hvilket onekligen är en kroppslig tortur: och det tredje den ännu oerhördare torturen, såsom i Carlstads stift, att botgöraren älägges från kl. balf 10, dä det ringes andra gängen till högmessan, till kl. 12 eller deröfver, då gudstjensten vanligen.slutas, ligga på knä på pliktpallen. Möjligt är i något sällsynt fall, att den i förstnämnde predikamentet omförmälta botgöraren, då han ser sig i ätnjutande af enabanda kroppslig beqvämlighet som det öfriga kyrkoöfolket, finner sin belägenhet mindre såsom på schavott; de i de 2:ne sednare falten exponerade erfara deremot ett kroppsligt lidande, hvilket ostridigt mäste försätta dem utur den lugnare sinnesförfattning, som den först omnämnde möjligtvis kan tillkämpa sig, oaktadt det stora och kännbara väld som samhället gjort på hans inre känsla för menniskovärde.. Betraktar man kyrkostraffet från katolsk synpunkt, d. v. s. synden afplanas genom kroppens späkning, så kunde gerna ett och annat par spö tilläggas, på det Vär Herre skulle riktigt kunna bevekas lemna syndaförlätelse ; och troligen vore en sådan penitens i jesuiternas tycke icke öfverdrifven. Äro vi svenskar verkliga protestanter, mäste vi ovilkorligen protestera mot hela den menniskofiendtliga iden med kyrkstraff. Men — hvilken är orsaken till denna så högst märka skiljaktighet i sättet för kyrkostraffets verkstälande? ) Författaren bar i 8 ärs tid bott i Stockholm, men aldrig bivistat högmessan i någon territorialkyrka någon söndag, endast för att undgå äsynen af den schavott, som här skall vara vanlig. SENATORS DE