öfverlemnat åt en piga att stänga in hunden — valldeles ingenting, och om ni kara tilläte doktorn att se — Jag ber, oroa er icke dermed, min fru, svarade Adam mycket artigt, jag försäkrar er, jag känner icke af det minsta. Det är icke fråga om någonting annat än att förekomma det värstas, sade doktorn. Jag kan skära ut såret och bränna köttet, och på fem minuter skall alltsammans vara öfverståndet. Adam blef både hvit, röd och gul vid dessa ord. ö Ja alldeles — så är dets, sade hr Butler, ty, tänk bara om hunden skulle vara galen — se så, tag nu af er rocken., Jag är säker att det icke är någon fara, men ändås — instämde fru Black — om han skulle vara galen., Doktorn hade framtagit sitt chirurgiska bestick, och han och Butler bjelptes åt att mana på Adam, som fann det nödigt att på ett kraftigt sätt ådagalägga sin vilja för att få ha sin rock i fred. -Mina herrar — herr Butlers, sade Adam med djupt allvar, jag — jag tror icke, — Adam darrade på rösten — på — på hundsjuka. Jag sätter ingen tro dertill och vill icke underkasta mig någon operation. Och äfven om jag tänkte annorlunda, så gkulle jag icke så illa kunna löna fru Blacks artighet och gästfrihet, att jag kunde förmoda att det vore möjligt, det ett djur gom tillhör detta fruntimmer skulle vara från sina sinnen. Jag hoppas, min herrep, gade Adam till herr Butler, och kastade med detsamma en sidoblick