Aftonbladet – 2 april 1853, sida 2

Utan att vårda sig att se på Jen lymmel om slog honom, Och sedan, då man spruade bonom lungblöt . .. aldrig i min tid har ag sett en sådan stoicism .-. gdrig i min id I detta ögonblick vaknade Adam med en grundlig jäspning, och i det han än längre sparkade ut med benet alog han ned skoklacken lik en yxa på svansen af en lilen mops, som lik en svart sammetsdyna låg vid hans fot och hade rätat ut svansen liksom enkom för att få den aftrampad. Slaget föll, och det stackars kräket började naturligtyit skrika och tjuta värre än ett tjog hundar, och dess egarinna slöt det ögonblickligen 1 givå armar, tjutande i kapp med sin lemlästade älskling. En vanlig menniska skulle ba blifvit förlägen vid en sådan olyckshändelse, så mycket mer som den skadade var ett fruntimmers egendom. Men Buff var öfver en sådan svaghet; ty han reste sig makligt i hela sin längd, och då mopsens tjut nu genljöd från ett afisgsnare rum, vände han sig helt lugn till Butlet med den anmärkningen: . är a Det har ofta förvånat mig huru olika öden hundar ha att utstå. Den ena får ligga på en mjuk kudde, födes med kyckling; socker. skorpor och söt mjölk, blir smekt och kagmad och prydd med silfverbalsband, ja, Is en docka skyddad mot blåst och regn; och en annan deremot får framsläpa en tung öra, födes med afskräden eller födes icke aljs — och till lön för sina tjenster blir han genOMpiskad af en grym husbondes käpp. Eller sparkad af hans klackjern, yttrade Butler torrt. klackjern e Eller sg d af hans 9 Uppfe pode a sitt gomkullrankeliga ug får sofva nå stenar, eller Ef Middagen är färdig, herren, anmälde e piga,