mans värdighet hvilken föraktade all slags beqvämlighet; men kom ihåg, Buff var ju genomblöt. Denna sednare omständighet var alltför synbar; ty han stod framför elden omgifven af ånga. Salomos andar, frigjorda ur sina kopparkäril, uppstego aldrig i moln af tätare rök. En qvarnegare skulle ha gråtit af smärta om han blifvit vittne till hvilken drifkraft här gick gagnlöst förlorad. Korg bevara mig! en sådan rök !, utropade plötsligen en qvinnoröst. Buff nedsläppte vid detta ljud sina rockskört från armarna; hostade och framträdde något ur den omgifvande dimman. Den talande, när hon såg att det icke var från kaminen utan från en gentleman det rökte, höll just på att göra en nigning, då hr Butler hastigt inträdde och förekom ceremonien. Fru Black, min syster, sade värden, hr Buff; och sedan presentationen var väl öfverstånden, nalkades hr Butler sin gäst med en varm klädesnattrock på armen. — Nu, min bästa herre, gjorde ni bäst uti att ta af er rocken; ni ser jag har redan ömsat, och hr Bätler blickade helt belåtet på sin egen präktiga rubinfärgade, med pelsverk fodrade morgonrock, som räckte honom. ända ned till hälarne. — Kom för all del, eller ni tar döden på er af kölds, och den välvillige värden tvingade plagget på Adam. Köld, min herre? sade Buff med ett oefterhärmligt leende af förnöjsamhet vid detta förslag. — Jag hoppas, min herre, hafva lärt mig kufva en sådan veklighet., Nej, för all del, jag ber — ni är ju alldeles genomvåt — ni måste ta af er rockens, sade den gästfrie hr Butler. : Buff tog på sig en ännu allvarligare min, försäkrande sin värd att om han än skulle känna sig besvärad af vattnet — och hvilket hän för öfrigt bad honom vara förvissad icke var händelsen — så ville han ändå af grundsats