medde!a våra tankar om verkstälibarheten atlr den af oss yrkade upplögningen af förbindelsen mellan kyrkan och skolan, för hvilken reforms verkställande Svenska Tidningen anser nödigt att sundervisningsverkets män sättas i lika god ekonomisk ställning som kyrkans. Vi medgifva att saken har sina svårigheter, men anse den derföre icke omöjlig. Det mivarande förhållandet medför alltför betydande olägenheter både för skola och kyrka, att det ej bör bortbytas mot ett mera rationellt system, äfven. om det ej vore så fullkomligt. Intet afseende fästes nu på skollärarnes duglighet för kyrkan; den bästa rekommendationen till stora presterliga inkomster är att vara en ohjelplig skollärare, så objelplig att det till och med faller ephorus i ögonen, eller också en grälig konsistorialis. Då skall biskopen, med händer och fötter, arbeta på att få honom befordrad till det första stora regala pastorat, för att bli af med honom. Församlingen har naturligtvis intet ord medi laget; församlingen anses endast vara till för att absorbera utskotten från läroverken. Sådana skolans män komma att lida mest, det medges; men med dem kan man med godt samvete hysa något mindre förbarmande. Mera synd är det med verkligen dugliga lärare, som grånat i skolans tjenst, utan det trefliga perspektivet för gamla dagar af en rödmålad prestgårdsgrind och en vice pastor som tar på sina skuldror hela sysslan — endast med undantag af inkomsterna. Men den tid stundar då anspråken på presten blifva helt andra än de varit, och församlingarnes fordran på verkliga religionslärare ej längre kan undertryckas. Det finnes mången samvetsgrann skollärare, som nekat att för sina tjenster inom skolan mottaga belöningar inom kyrkan, och deras antal är i tillvext. I den absoluta monarkiens dagar gaf man kronans egendomar till belöning åt dem som tjenat staten eller monarken. Detta var en orättvisa, men huru skulle man eljest belöna dem, heter det. Ännu i gednaste tider hafva furstarne utdelat höga embeten såsom enskilda favörer till sina guustlingar. Det var visserligen hårdt att beröfva de förra det lilla nöjet att utöfva en så oskyldig frikostighet, och de sednare det enda tillföllet till anständig utkomst. Men förändringen måste gå för sig, sedan folken kommit till den öfvertygelsen att embetena äro till för det allmännas väl, och att icke det allmänna är till för att uppdelas i embeten åt några vissa privilegierade. Så förmoda vi äfven att det skall gå med skiljandet af skola och kyrka, sedan folket fått öfvertyga sig ott den krivtna försauwulingen är något annat än en pensionsinrättaing åt orkeslösa skollärare. Dessa torde väl på gamla dagar få nöja sig med mindre rikliga inkomster, men sin -anständiga bergning skola del dock icke behöfva sakna. Våra ständer hafva på sednare tider gjort stora uppoffringar för elementarundervisningen, men ue skola nog finnas böjde att göra ännu mer; för att derigenom få prestembetet till att blifva hvad det bör vara, Och 43 de som egna sig åt kyrkans tjenst Paom en sådan afsöndring vinna utsigten på tidigare befordran och slippa sku sätta sig under en lång räcka af år, unde det åtminstone ifrågasättas om ej staten med rätt kunde fordra användningen al någon ringa del af de högre prestlönerna såsom bidrag till en pensionsfond för uttjenta skollärare. Äfven i afseende på det af oss framställda förslaget om pastoralexamens upphörande har Svenska Tidningen en betänklighet, som den önskar af oss häfd, nemligen den att presten, då ingen examen vidare hotar honom, på gamla dagar alldeles öfvergifver studierna och sbemäktigas af de verldsliga bestyren. Härpå ;svara vi, att de studier som på gamla dagar och vanligen med yttersta vedervilja göras såsom förberedelse för pastoralexamen verkligen icke äro mycket värda. Den gamla komministern eller adjunkten svettas några månader vid sina klassiska skolböcker, den rysliga Uicero, den hiskliga Livius och det förskräckliga Romarbrefvet på grekiska, och plugga i minnet några lumpna årtal ur historien och några träaktiga katekesfrågor ur ett förlegadt dogmatiskt kompendium. Vi anse rent ut en sådan bedröflig examensläsning -ojemförligt mera intellektuelt och moraliskt förnedrande . än vi anse den upphöjande. Vi önska med Svenska Tidningen andra och tidsenligare äggelser för presten att ej alldeles öfvergifva sina studier, men vi söka dem förnämligast i en så mycket grundligare bildning från början, att han fått smak för studier, i upphörandet af prestens fastläsande vid åkerbruket — för hvilket inga skäl mera tala, sedan jordbruket mer och mer blir en sysselsättning för de intelligenta medelklasserna och bönderna sjelfva med hvar dag utvidga sina landtbruksinsigter — sarat i församlingarnes stegrade anspråk på bildning och intelligens hog sina andliga lärare. Deras snara skiljande vid jordbruket anse vi för ett grundvilkor för möjligheten af predikoståndets upphjelpande. Det är något i alla civiliserade länder alldeles oerhördt, att presten skall behöfva vara bonde för att föda sig. En trädgård och betesmark för några kor och ett par hästar, mera jord borde aldrig tillhöra ett prestboställe. Utarrendering af större boställen medför alltid krångel, förluster och efterräkningar. Man kunde skrifva en hel bok om orimligheten att göra presterna till stora förpaktare och ålägga dem ett förlag, ofta uppgående till 10,000 rd: bko, De tänkande finna det sjelfva, de andras församlingar finna det så mycket mera. Så mycket i hast för att gå Svenska. Tidningens önskan till mötes. Vi torde en an nan gång få tillfälle att närmare utveckla vår: tankar i afseende på dessa höget maktpålig. gande ämnen. ne EEE — Enkedrottningen, Kronprinsen och Kron prinsessan savat prins Oscar behagade i gå med sin närvaro hedra vetenskapsakademiens årshögtidsdags firande å stora börssalen. FE. oo T SN RAR KR vå a en