Aftonbladet – 31 mars 1853, sida 2

vin, taga sin lilla lur eller, när det behagade honom, filosofera i angenämt sinneslugn. Fan häde emellertid, äfven han, en öm omsorg, och der egnades hans systerson, Jacob Black, eu persön som nyss anlagt byxor; af denna gosse hade han beslutat göra en praktisk filosof. Ah! plågade han säga, när han såg ned på det uppväxande offret, statyen finnes der; endast vi förmå bringa den i dagen. — Och Adam Buff utvaldes till den moraliska bildthuggaren. Ljudet af steg hördes i trappan, och då hr Butler vände sig om, såg han Buff stiga ut: före så varsämt som vore hans värdinna sjuk och han fruktade att störa henne. Buff var en tungt bygd man, och likväl klef han nu försigtigt soi hade han gått på nålspetsar, höjde skuldrorna för hvarje steg, och bemödade sig förgäfves att utsläta sina fårade anletsdrag. Han gick som ett helgon, hvilket under sina botgöringar och pilgrimsfärder för: lorat skinnet under fotsulorna: Hr Bitler :och Adam taga af: utåt gatan. En förfärlig eldsvåda förliden natts, sade hr Butler. Buff förde Bitt finger upp till öfversta rockknappen, drog ihop kragen något litetokring halsen och svarade: Verkligen mycket ödeläggande.v Butier och Buff fortsatte sin vandring. Gif akt ett ögonblick begrundande läsare. Betrakta deåsa tvenne män sädana de der framgå: skulle du ieke, äfven utan vårt företal, kuna uf.deras klädsel, af deras olika beteende, sluta till hvarderas särskilda karakter? Se -piiJodas Butler; en något fetlagd, medelmåtiigt stol person ii glänsande svart drägt hans hatt svart och glatt som korpens vingar — en rand at-snöhvit kambrik framstiekande ofvanför hans rock — foten: tryggt beträdande gatan :soem vere det hans egen frälsejord han trampade