Aftonbladet – 31 mars 1853, sida 1

Hon bodde inåt gården, Allt hennes linne blef förstördt, fullföljde fru Nox. Hennes linne!s upprepade Adam Buff blek: nande. ,Alltsammans, hvarenda gmul? Hvar bit, svarade fru Nox mycket be: stämdt. Adam sträckte ut sina ben och folltillsam. mans, fullkomligt krossad. Beklagansvärd: lekboll för ett oblidt öde! Adam befann sig alldeles i samma belägenhet som en författare. hvars originalmanuskript händelsevis blifvif ett rof för lågorna, utan att det finnes någo anuat exemplar deraf. Ty, rent ut, madam Savon hade Adams skjorta i tvätten — och Adam hade icke nägot annat exemplar, För att nu göra Buff rättvisa, så bör man erkänna att han mycket filosofiskt skulle ha tagit förstörelsen af sockermagasinet; men förlusten af hans skjorta gick honom alltför djupt till sinnes. Adam låg der förtviflad, då just hans gode ande knackade på dörren, straxt derefter öppnade den och steg in i rummet; värdinnan drog sig helt artigt tillbaka och trippade utför trapporna. Jag förmodar, min herre, yttrade den fremmande, vatt jag har äran tala med herr Adam Buff?s Alldeles, min herren, svarade Adam och sökte bemästra en rysning som gick öfver hönom. Mycket lyckligt att jag träffade er så här.x — Adam sög tviflande ut. — Jag var rädd ni -skulle vara klädd och utgången. — Adam hostade och jemkade upp täcket kring halsen. — Ni finner jag gör inga ceremonier; det är aldrig min sak, min herre. Att börja med: berr Buff har ju för närvarande alldeles ingen anställning ? Alldeles ingen, svarade Adam och var just väg att i sin tur spörja frågaren om anedhingen till has besök, då en blick på