Aftonbladet – 30 mars 1853, sida 1

inte alls. hitåt, fortfor en af de dansande kavaljererna. — Och till på köpet är ingen af. oss egare af trakten, sade illparigt en apothekare som dragit sig ur affärerna; hela sträckan vidt ikring kan brinna, utan att det rör oss, — Låt oss fortsätta dansen, ja, låt 088 dansa! ljöd det från flera håll. — Dansa gerna den som har lust, utbrast Paul; jag för min del går dit. — Och jag också, sade Joeph. — Men, då få vi ju sådan brist på kavaljerer, klagade de unga damerna. — Vackert: vacker mina, berrar, lugna er, sade Godard och stängde i detsamma dörren i dubbelt 1ås; vi äro endast jemt så många som fördras till en frangaise, ingen slipper ut härifrån. Man gaf högljudt sitt bifall tillkänna och klarinetten började preludiera. — Så, hvar och en på sin plats! skrek Godard och förde sin dam vid banden, I detta ögonblick fördubblades ropen: Elden är ös! — och en rödaktig flamma upplyste hela salen, — Stäng till. jalusierna, bådo fruntimren. — Vänta! skrek Paul. Derpå rusade han häftigt mot fönstret, och med ett språng var han ute på gatan. Jogeph följde honom i hack ogh häl. — Dö må gerna dansa bäst de vilja, de egoisterna! utbrast Riaut; låt oss, bror, skynda till hjelp åt de stackars menniskorna derborta, som såväl behöfva 0ss, l Vv. Detta. nya försök att formera bekantskaper, som våra vänner gjort, bekymrade dem lif-! igt; båda två började att synnerligen förlora den aktning de hyst för folk som roar sig. — Skulle vi händelsevis ej vara skapade. ör nöjet? frågade Poincy sin vän. — Så kan let väl ej vara, svarade Paul; men vi ha haft tur. Det är vårt eget fel, vi ha önskat att å lära förnöta dagen på samma sätt gom i anIra inpluggas latin; låt oss invänta ett tillfälle om erbjuder gig sjelfmant och låt oss under iden hemta erfarenhet. : De återbörjade således båda två att genomtröfva Paris och att besöka spektakler, och vegärde således af slumpen den ledning de örgäfves begärt af Godard och Galuchon. Men så småningom förlorade äfven hufvudtadens underverk sitt .behag, och ledsnaden, iom de hittills ej förmärkt, började att göral! ig kännbar. Paul, som i förstone var alldei