Aftonbladet – 30 mars 1853, sida 1

ningar och förlika de tvistande, men. alla försök till försoning voro fruktlösa. Familjen Därand gick sin väg åt ett håll och Duhamels åt ett annat. Ke — Se så, nu äro de ovänner för alltid, sade Paul. — Om åtta dagar skola de ej mera tänka derpå, återtog Godard; sådana der uppträden ha vi vid hvarenda sammankomst; är det 4 en, är det en annan som grälar. Man skal väl på något sätt fördrifva tiden; och när man inte har någon annan sysselsättning, så smågrälar man Htet med. grannen sin; det är nu en afgjord sak att alla våra Jlustpartier sköla sluta så; det är en liten förströelse; man får något att tala om. Vi skola nu bege oss af till Hvita Hästen för att få oss en god middag. Jag vill hoppas ni ej finner er narrade: ni ser huru man roar sig. Hela sällskapet satte sig nu iväg till värdsbuset, Paul och Joseph drogo sig efter de andra, — Det är ju det samma som med Galychon, sade Joseph; hvar och en tänker blott på sig sjelf och stöter från sig den lidande; och, för att fördrifva tiden, munhugges man här, i stället för att se andra huggas med knytnäfven; det är endast skillnad i sättet. — Vi ska väl vara med till slutet, ändå, svarade Paul. Man var framkommen till Hvita Hästen; Godard gick att bestyra om matsedeln, och sällskapet befann sig snart uti en enskild sal, en trappa upp, hvarest man intog sin middag. Natten inbröt; en kusin, som medtagit gin slarinett, föreslog sällskapet en improviserad val, hvilket förslag enhälligt antogs. Sedan man ungefär en timma fortsatt danjen, hördes skrik och larm utanför. — Hvad står på? frågade man sig ömsesiligt. Codnd öppnade fönstret. — Elden är lös! sade han. Man såg ock verkligen en tjock rökpelarel: vöja sig på något afstånd öfver träden vid andsvägen, L — Låtom oss alla skynda dit, utropade ö;onblickligen Paul och Joseph. — Nejs: nej, fbröto fruntimren och höllo af alla krafterl!s ast sina männer och bröder. — Men om man ll j bringar dem hjelp, skall ju allt kunnalf rinna, återtog Poincy. — Inte behöfva vi rukta någon fara för Hvita Hästen, elden ärls u ett godt stycke härifrån, svarade Godard.l: — Ja bevars, och dessutom ligger vinden js