Aftonbladet – 29 mars 1853, sida 1

beträffar, förblifver jag i mitt ungkarlsstånd och råder äfvenledes er andra att njuta samnia lyckliga lott. — Bifalles, utropade alla dryekesbröderne, — Och efter som vi äro ense om saken, återtog Oscar, så reqvirera vi in litet punsch. Hör: hit! kypare, en butelj äkta rum och citroner. Emedlertid led det .till aftonen och källarsalen fylldes så småningom med nya gäster. Galuchon, som var drucken, började att se sig omkring med fräcka blickar,: och Petter puniben slog näfven i bordet och skrek att han måste trumfa till någon. — Du kan ha rätt, sade Oscar, vi måste jöka gräl så att vi muntert få sluta vår dag: darren för mig, mina lam! Hvem kan visa Mig på någon rackare till Preussare som ja kunde få kasta till marken. Sitter det inte en liten mörklagd figur der borta, som bär näsan fan så högt i vädret. Det tål jag inte! Jag har lust att föreslå honom en Kten dufning för ro skull. — Men har har ej yttrat ett ord åt oss, invände Paul. — Emedan han misshagar honom, återtog Potter pumgen, 8å vill han ge honom en minnesbeta, Det är alldeles som med mig. Den der magra srabaten som sitter bredvid honom ;.den ser mig ut att vara en skräddare. — Än sen! frågade Joseph. — Alla skräddare äro fiendtligt sinnade emot oss-som de säga. — Hvarför så? — Hvarför? å jo, derför att de äro skräddare. — Vänta, jag vill inleda affären, och kasta en brödkula på den lilla mörklagda mannen. Denne vände sig förvånad om; Oscar brast uti ett flatskratt och kastade ett citronskal i ensigtet på honom. — Min herre! .;. utbrast den lille manner uppstigande från sinstol: Le gör Fördömda utlänning ! svaradejGaluehon,