Aftonbladet – 29 mars 1853, sida 1

der jeremiaderna kan du sjunga en annan gång för mig; i dag, ser du, är jag ute attroa mig i godt sällskap. — Men, usling, dina barn ha ej en bit bröd, utropade hustrun ursinnig, — Så får du väl skaffa dem, svarade drinkaren och hällde i sitt glag; det är en sak som rör dig, det tillkommer ej mannen att koka välling åt ungarne, Och då Francisca ville svara honom, inföll han med hård stämma och knöt näfven: — Nog ordadt. — Kom med mig hem, åters tog hustrun, och försökte att få honom med sigs — Lemna mig i ro, säger jag dig! — Dä stannar jag qvar hos dig. — Akta dig, bondtös, skrek Petter, och närmade sig hotande sin hustru. . — Jag ärej rädd för dig, inföll hon, — Vill du packa dig din väg? — Nej. Hon var nära tröskeln. Petter tog henne i armen och skuffade ut henne med en sådan våldsamhet at den arma qvinnan föll utför trappan ner i vinförsäljarens bod. —Min Gud! ni har dödat henne! utropade Joseph, resande sig. — Inte ur fläcken, sade Petter, och ställde sig framför dörren; hon är van vid dylikt; man måste alltid sluta med henne på det sättet. — Men, likväl, om hon skulle dö. af hunger och brist? — Det får hon sköta om sjelf, sade Petter pumpen med en föraktlig åtbörd; jag hör till den sorten folk, som vill ha, roligt, jag; åt fanders med alla gråtmilda qvinnor; lefve glädjen! — Väl taladt! utropade Galuchon, Derpå vände: denne sig till de andra supbröderna och yttrade: RET — Förstån j väl det lärorika i hans påstående, mina hjertungar? Det vill säga, att näst efter Luxors obelisk finnes det ingenting så obebägligt eller dumt som giftermål, det är nu en allmänt känd sak, Också, hvad mig