Aftonbladet – 29 mars 1853, sida 1

och vattendrinkare! Jag vill bli en lustig ture som ni, go vänner. — Bifalles, svarade Oscar, som redan var temligen ankommen; du skall bli min lärjunge, min lille vän, Och: höjande sitt glas, hvars innehåll han derpå uthällde öfver den unge arbetaarens hufvud, sade han: — I alla mina härvarande vänners namn döper jag dig, min lilla docka. Paul ruskade häftigt på sig, lik en hund som nyss kommit ur. sjön, och alla dryckesbröderna började attskratta, I samma ögonblick hördes ljudet af röster i salsdörren. — Gud fördöme mig, det är min hustru! sade Petter pumpen i det han såg upp. En qvinna kom ock verkligen in i krogsalen; hon var blek, andtruten och bar ett gråtande barn på sina armar; — Återigen här, olycklige! utropade hon. — Var så god och sätt fram en stol åt frun, aforöt Galuchon spefullt. Qvinnpan svarade ej. S — Medan du dricker på krogen, fortfor hon, vet du väl hvad som föregått i ditt hem? — Kanske du fått ett arf från Ostindien, sade Oscar. — Hyresvärden har kommit och sagt mig att han i morgon ämnar låta utpanta allt hvad du eger och har. — Ni har såledeg ej kunnat betala hyran, anmärkte mångelskans gon; Hustrun såg på honom med gnistrande ögon. — Hjertlöse! utropade hon, det är du som alldeles förderfvat min man, — Förderfvat honom? ; han särju fullkomligt vid sina sinnen, svarade Galuchon; men jag slår vad att: hån ej har en styfver qvar på fickan af sin veckopenning. — Välan, Petter, gör då räkensköp för din fru, återtog Oscars. Arbetaren, som hittills åbört sin hustrus klagomål med dyster mine, gjorde ny en hoanda rörelse. ä