Aftonbladet – 26 mars 1853, sida 3

UTRIKES KORRESPONDENS. (Frän Aftonbladets korrespondent.) Paris den 9 Mars. Jag har sällan,. äfven efter den stora förEndringen, sett den politiska situationen mera kall än den varit under de sednaste dagarne. Om jag lyssnar till de politiska sferernes harmoni, hör jag, för att tala med en af våra skalder, endast tystnaden. Utan tvifvel fortsättas några nyttiga arbeten, men i tysthet och utan buller. s Lagstiftande försaralingen har dagprdningar : stånd att bringa alla till förtviflan som längte efter en smula lif. Jag är mähända den enda fransman som :;j närvarande ögonblick tänker på att det finns en lagstiftande församling. Jag bedrar mig; man talar om den, men endast för att fråga hvarandra hur långt man kommi: med tillställningarne för balen som den skall gifva för deras kejserliga majestäter. Hvad sensten angår, så hör man derom inzenting talas. Jag bedrar mig ännu en gång. Man talar om den för att säga att den fått sig några nya ledamöter och att den nu snat ir fulltalig. : Men blir det af allt detta en flägt värd att sändas öfver Östersjöns vågor? Låtom oss öfvergå till pressen, och besynna med regeringens tidningar. Monitören. — Låt se. Officiella afdelningen! — Intet, om ej möjigen några flera senatorer, tror jag; hvad röer det utlandet? Icke officielia afdelningen! — Mycket — et vill säga mycket adresser. till kejsaren i nledning af hans förmälning. Dessa glädjettringar äro i grund nationelia, och Sverige kall förlåta mig om jag hoppar öfver dem. )ch hvad kommer sen? Bekanta saker, mer ch mindre tunga och tråkiga vetenskapliga fhandlingar, och såsom desert, under titel Farigts, provinsen Rimini, något som väl an vara en variete men icke en nouveaute, ch i följetongen Seinens historia ofvanför aris, en historia i parentes, der författarens til är betydligt mindre flytande än ämnet. Der finns ingenting att hemta. Pays. Den påstår att Napoleon II:s kejsaröme får med hvarje dag mer och mer opiionen för sig i Europa, isynnerhet i England, varest man med hvarje dag, säges det, synarligen återkoromer från de villfareiser och reventioner bvarmed man först mottagit det. Verkligen ser det också ut som skulle Payal en viss mening ha rätt deri, sedan den ut-! ndska pressen med få undantag i närvarande i