Sådan var den man de båda vännerna vände sig till för att få undervisning i sättet att använda de nyss ärfda penningarne. Paul utvecklade för Galuchon ändamålet med deras besök. — Förstår, utropade denne; du vill på ett angenämt sätt förtära din ärfda grodunge, och dertill behöfver du några lektioner; du har ej tagit miste om husnummern, min lilla väns 1sg är just din man, när det är iriga om att skratta och lefva hej lusteligen, Du kau gerna fråga i hela qvarteret om ej Galuchon vildbjernan är den: bland alla församlingeboerna som roar sig mest, ja väl inom minst stt dussin församlingar. Alla mina dagar äro spunna af guld och silke, som Meriy på la Gaiet brukar säga. Om du vill ait din lifsnärfva skall vara likadan, så skall jag ge dig ;n plats bredvid min på nystfoten ... Men i sådant fall fordrar jag fullkomlig lydnad! Nöjet, ser du, det är alldeles som tobaksjipan: man måste vänja sig dervid. Låt se, mina hedersbröder, sög mig om j riktigt kestämt er för att bli ena lustiga sällar? — Vi na bestämt oss dertill, svarade de båda arPetarna, — Nå, så är det afgjordf, J28 tar r i min skola. Först och främst hvad kan 1 egentligen? — Vi hafva lärt 038 tryckeri. irbete, svarade Joseph. — Åh, sladder! utopade Öscar, utbristande i ett flatskratt, Riaut och Poincy sågo förvånade på hva undra. : — Ni äro hyggliga galgfoglar för edra är, itertog Galuchon. Jag frågar er om ni ha rågra talanger för sällskapshfvet; såsom om vi spela: billard t. ex. om ni kunna tömna några ölbuteljer, och om ni kvnna dansa Cancan. . Paul och Joseph tillstode sin okunnigbet. (Forts. följer.)