onärer . ... Har inte du köpt en lott på det der tyska lotteriet; der man lär: kunna vinna furstendömen? Hvad skulle du. väl söga, om fu en vacker dag mediers blefve ert medlem af tyska staternes förbund? — Ahl! jag skulle söga till att man tog mått af mig till en ny rock, svarade. Paul, och så skulle jag köpa mig ett par galoscher. Dessa samtal förnyades ofta, och, oaktadt den skämtsamma anda man deri inlade at! alltid afsluta frågan med stora förutsägelser, var det dock lätt att märka att samma ärelystnad äggade de båda arbetarne. Dessutom var det ju ej att undra på; voro ej båda iden tidpunkt af lifvet då själen ej skyr någon önskan, emedan intet synes den omöjligt? den ålder för brinnande önskningar, för lycklig lätttrogenhet, som fordrar af det tillkommande allt hvad stunden nekat den. I. En eftermiddag .sutto. de båda vännerne på herr Provosts tröskel, klädda i gröna förkläden, svarta halfärmar och pappersmössors. tryckeriarbetares antagna drägt sedan längt tillbaka, och väntade på att åter börja arbetet, då en brefbärare stannade : framför dem, och frågade etter Joseph Poincy. — Det är jag, svarade arbetaren. — Från Paris . . . tolf styfver, sade mannen lakoniskt och framräckte brefvet. Joseph tog det helt förvånad, försäkrade sig om att det var till honom, och betalte brefbäraren. — Hvem tusan! kan skrifva till dig? frågade Paul litet stucken. i Det få vi väl se, invände Joseph. Han hade brutit brefvet och läste halfhögt: Jag har: den äran att förkunna er, herr etter Barnabas Poincys dödliga frånfälle, i ifstiden klädmäklare vid gatan Temple M :53. Om ni, som jag förmodar, är den aflid