Begge två hade ännu helt unga lemnat hufvudstaden, der de voro födda, för att följa sina föräldrar, hvilka bosatte sig i Paris, ditlockade af en god arbetsförtjenat. Ehutuväl gossarne ej voro i något slägtförbållande till hvarandra, hade de dock uppväxt som bröder, ständigt tillsammans, och då vid aderton års älder båda två befunno sig faderoch moderlösa, hyrde de sig ett rum tillsammans, gjorde gemensam all deras egendom och svuro: ati aldrig någonsin skiljas. Denna association, som lätt kunnat rubba en vanlig vänskap, ökade blott deras ännu mera, Dessa begge varelser öfverensstämde så väl i tankar och böjelser att de snart blott utgjorde en vilja. Hvar och en af de båda var den andras bibang, som så till sägandes bjelpte honom att lefva, ty deras lynnen voro-verkligen lika så skiljda som deras yttre. Paul, liten och spenslig, var glad, rörlig och vän af nöjen. Hans sinne, som hade mera god vilja z ibärdighet, ryggade tillbaka för ett ihållande arbete, mindre af lättja än af otålighet; han förblef ständigt ett hufvudstadens barn, god och burtig, ren lite fåfäng, lite lättsinnig, med ett ord, Paul var den som alltid tyckte bäst om början, af hvarje sak. Joseph karakter deremot var lugn och allvarlig; också hade han förvärfvat sig en uppfostran vida öfver sitt stånd, så att herr Provost utsett honom fill sin korrekturläsare. Hvarje stund han ej egnade åt sitt yrke, helgade han åt läsning, och berättade sedan för Paul hvad han läst. Denne drog sålunda fördel af sin väns studier, utan vidare besvär än att höra på; hans egna kunskaper voro ej särdeles betydande, utan det gick med honom som det går med kopparslanten, att, om den oupphörligt gnides mot ett silfvermynt, antaer den så småningom en art försilfring. Dessutom, långt ifrån att visa sig afund