okänd af temligt förmånligt yttre; denne kastade på William en begabbande blick. Sedan afreste det unga paret ipostvagn under mäng, dehs Kuärrarop och lyckönskningar. Derpå hördes ett vildt buller af dansmusik, och midt i valsens hvirfvel skedde en fullständig. förändring af personal. Flera grandtanter och småkusiner, ett dussin odågor sittande eller liggande kring ett bord, sjöngo. med full strupe, och gissa hvem som anförde sången i detta anakreontiska sällskap! Stamfadren Tbhomag. Han besjöng sina ungdoms därskaper med hela, en Röchesters tygellöshet; hvarje refräng var ackömpagnerad af stampningar, gapskratt och toaster. Bordet, med glas och gäster rullade snart öfverända; men den okuflige Thomas utförde en infernalisk gammal dans på spillrörna: svarta män framkommo för att gripa höriom, men han kastade till dem fulla knytnäfvar med guinger och Bterbegynte sina, entrechate. De svarta kröpo omkring för att samla, guldstyckena och slogos ginsemellan; de återvände sedermera med förnyad blodtörst; och stamfadern, fortsättande ritt försvar, kastade dem i ansigtet det ena klädplagget efter det andra; slutligen vände han med ett förstöädligt grin sina rockfickor ut och in för att visa att de voro tomme. William retad ända till ytterlighet Vid denna syn kunde icke återhålla sin barm. vÖlycklige, utropade han-uppspringande, vågar duså oförskämdt ruäinerå din familj! Vänta, vänta, jag skall behandla dig efter förtjenst.s Och bemäktigende sig ett snöre slog ban det kring spiken som uppehöll taflan, och började att dra af alla sina krafter, Ut härifrån, odugling, och det genast ! fortfor han flämtande af vrede; jag längtar att se dig som källarskylt. .. Ack, du gör möstånd! Vi få väl se hveta som vinner på den andra! William ryckte på snöret med alla sina kraf