Aftonbladet – 22 mars 1853, sida 2

iknade. De nya professionerna förestås: peagogik och exegetik af prof. Schauman, fariakojogi och farmaci af d:r Ingman, estetik ch nyare liiteratur af dr Berndtson, geologi ch mineralogi af prof. Arppe samt botanik f prof. Nordmann. F. d. adjunkter ingå i atalogen blott när de bestrida andra tjenster. Helsingfors Tidningars omtala ett märkligt ödsfall, som äfven är egnadt att i Sverige äcka uppmärksamhet, då den aflidne här eger ulrika slögtskapsoch andra förbindelser: Förliden fredag d. 11 Mars kl. !7, 5 e. m. afomnade i Helsingfors en man, som icke blott för idden af sina besittningar, men än mer för sin rastsa drift, sin ovanliga praktiska insigt och sina vidträckta gagneliga företag intagit en utmärkt plats land samtida finska medborgare. Bergsrädet John on Julin afled härstädes under en resa, i ändamälatt öka bot för långvarig sjukdom. Vi äro icke nu i lfälle att meddela närmare detaljer om den framdnes högst verksamma lefnad; vi nämne derföre lott, att bergsrädet von Julin var född den 5 Aug. 787-i Uleäborg och äldste son till den vetenskapligt ch praktiskt högt förtjente -assessoren Johan Julin, öd 1820, samt hans maka Albertina Karberg, död 835. Framl. bergsrädet studerade i sin ungdom armacin, dels under ledning af sin far, dels i Upala, ägde ären 1811—1827 apotek i Äbo samt inöpte är 1822 Fiskars bruk af brukspatron B. M. sjörkman och har sedan dess så högst betydligt icke lott utvidgat dess underlydande ägor, sä att numera ertill höra mer än 76 mantal fördelade i sju sockar, utan ock uppdrifvit och nyskapat dess mekaniska nrättningar, att detta bruk redan länge gällt för det rämsta i landet. Jordbruket har likaså i den aflidne unnit en af dess driftigaste befordrare; veterligen ar han den förste, som på sitt gods anställde boskapsxpositioner och täflingsplöjningar. För dessa förjenster upphöjdes -han 1850, jemte efterkommande, i adeligt ständ. Bergsrädet: von Julin var fyra gän er gift: 1) 1813 med Elisabeth Keckman, halfsyster ill biskop Fraczen och död 1815; 2) 1821 med Emiia Lindsay, engelska, död 1835; 3) 1841 med Charotte Ottilia Jägerschöld, död 1844 samt 4) 1846 med aouise Jägerschöld, som öfverlefver sin make. Af örsta giftet dog en dotter i späd älder; af 5 barn i ndra giftet lefser en son; af.3 barn i tredje giftet efva tvä döttrar samt slutliged en son och en dotter Mf fjerde giftet; Nägra få veckor före bergsrädets ränfälle hade ban den sorgen att förlora en ättaärig on, en sorg, som torde ha påskyndat hans bortgång. Olyckan på Lill-Heikkilä. Å. U. meddela värom en skildring, som bekräftar hvad man med utför sorglig visshet redan kände, att framl. proteollssekreteraren O. Meurmans efterlemnade maka ru Mathilda Meurman, född friherrinna von: Troil, amt hennes äldre dotter Bertha Maria ds: .:3 innev. Mars kl. omkring half 4 eller 4 på morgonen funno sin-död i lägorna, den förra 24 är, 5 mänader och 28 dagar, den sednare!3 är, 8 mänader och 15 dasar gammal. Den första varning, som väckte de sofvande, var explosionen af ett fylldt kruthorn på väggen i rummet strax inunder. Man. har sett fru M. skynda ut, för att väcka föräldrarna och derpä försvinna i röken. Barnflickan hoppade ut genom fönstret med den yngre dottern; lilla Bertha, ställd på ett bord. vid fönstret, vägade ej hoppa utoch försvann, äfven hon. Allt brann ned... huset med dess dyrbara inredning, pretiosa och silfver, som äterfanns: svärtadt eler i klumpar. Det enda som fanns oskadadt voro fyra guldringar på fru M:s förkolnade fingrar samt den medaljong med hennes afl. mans härlock uti, hvilken hon alltid bar hängande på en härked. Tryckt mellan kroppen och venstra armen, var medaljongen sä bibehållen, att ej ens glaset spruckit. Eldens löskomst är ännu okänd; man gissar, men utan säkerhet, att en gnista från ett ljus obemärkt. fästat sig vid hängande klädesplagg. — Det allmänna deltagandet har uttalats äfven af mälarens pensel. Hr Ekman hade den lyckliga, sannt konstnärliga id, att mäla, icke.en Spastara, utan en tafla af försoning och frid, samt fyra dagar efter branden förära den ät de sörjande, som deraf funnit stor tröst. Taflany som tillkom efter blott 7 å8 timmars arbete, framställer den bortgängna modren i halffigur gladt blickande till afsked och svätvande i skyar, ned till mörka och olycksdigra, men smäningom öfvergående i det mest herrliga ljus. Vid venstra skuldran hvilar Berthas lilla cherubhufvud, sammanhället vid modren af en lätt slöja och seende på henne med en engels blick. En himmelsk förklaring strälar öfver det hela, och likheten med de aflidne är frappant.