Aftonbladet – 22 mars 1853, sida 1

STAMFADRENS PORTRÄTT 2, ; NovELL AF MONALDI. ÖRVERSÄTTNING FRÅN FRANSYSKAN. Detta förkunnande, som Willam bordt förutse; träffade honom som ett åskslag; hans kärlek och hans heder voro båda lika sårade; han beslöt att om han icke kunde rädda begge, dock bevara rättigheten att bära hufvudet högt. Han skall veta allto, utropade han, sedan han en lång stund öfverlagt; då jag gaf. henne mitt hjerta i samma ögonblick jag såg henne, var jag långt från all beräkning, Gud är mist vittne. Men emedan allt förhemligande om penningeaffärer är i verldens ögon ett större brott än gjelfva skrymteriet, så skall jag icke en dag längre göra mig skyldig dertill. Jag är ung, verksam och har fått uppfostran: bvad kan bindra mig att skaffa mig en befattning? Må Lavinia endast samtycka till att vänta, och jag känner mig i stånd att våga allt, försöka allt, till och med att bönfalla.s Han fattade en penna och öfverlemnande sig utan förbehåll åt sitt bjertas drift, .skref ban ett bref fulit af hängifvenhet och öppenhet, som han slutade med att begära ett sista samtal. Lavinia svarade honom att shon badat med gina tårar det rörande bref han tillskrifvit henne, men att hon var skyldig lydnad till den bäste af fäder, och att så länge hon icke erhållit tillåtelse att återknyta den brutna förbindelsen, hade bon bvarken mod eller vilja att trotsa hans föreskrift.n William läste och omläste denna biljett, skrifven med en prydlig och petig handstyl på ett papper prydt med en guirland af penscer och rogor, och han var ännu nog ädelmodig eller nog blind för att vredgas på advokaten ensamt. Men ehuru hårdnackade hans illusioner voro, utsläcktes de dock omsider at en djup mjeitsjuka, Rosen hade vissnat, bladen borttöllo så småningom. De fromma själarne i Ilchester-fördolde icke sin glädje. De hade 2) Se A. B. M 65.