Aftonbladet – 21 mars 1853, sida 1

komma honom att glömma syftet för hang rega, om icke: hans. börs sjunkit samman. Han fruktade att ådraga sig uti Picadillyshoteller en af dessa sjukdomar, som föra til! New-Gate, och derföre invecklade han sig en vacker Marsmorgon i sin water-proof, för att bevara sig för den fuktiga luften på postvagnstaket och tog vägen till Uchester, Hans patriotiska instinkter vaknade icke vid åsynen af hans fädernestad. Skall man förebrå honom derför? Han bade kunnat genomresa den som en obetydlig by, om icke postvagnens konduktör förkunnat honom att han uppnått sin bestämmelse. — Är det möjligt att detta kan vara hufvudstaden i ett grefskap? — utropade han i det han såg gig rundt omkring. — Hvilken orörlighet, hvilken tystnad! Skulle händelgevis koleran vara på besök här? Han blef snart lugnad för denna farhåga. Värdshusvärden på Hvita Björnen, en figur liknande en tucna, kom rullandes till vagnen för att erbjuda de resande gina tjenster, och bedyrade att landets sanitära tillstånd lemnade ingenting att önska. Willizm höjde sin röst som en man den der icke fruktar att röja sitt inkognito, och bad värden visa sig till Stoke dAbernons hus. Denne gjorde stora ögon, sänkte hufvudet för att samla sina hågkomster, och slutade med att svara att han icke visste det. Fiera förbigående, till hvilka William ställde samma fråga, visade samma öfverragkning och gåfvo samma 8var. : — Hvad vill det säga? — mumlade William förtretad; — den stad som jag förestälde mig så vidsträckt har helt hastigt sammandragit sig till en tredjedel, och när jag efterfrågar mina förfäders hus, svara mig alla att de icke hafva hört ett sådant omtalas. Det finns likväl, och sedan sekler, detta okända hus; de skola icke låta mig tro att jag har drömt def; mina dokumenter äro i bästa skick, och man bedrager sig om man tror mig löpa som en narr; se här den advokats adress som har husets förvaltning om händer; fort, skyn