Aftonbladet – 21 mars 1853, sida 1

villig, så medlidsam, som om han hade för1tsett att han sjelf i sin ordning skulle inom ort ha behof af rättvisa och medlidande. — Man måste göra något för detta barn, — sade an; — jag skall tänka derpå. — Olyckligtrig blef han återkallad innan han kunnat uppylla sitt löfte, och sjelfva öfversten, flyttad ill en bögre npogt, utbytte Quebec mot Malta, William dAbernon var aderton är. Hade isn varit yngre eller äldre, hade troligen motsången nedslagit hans mod; nu mötte han den ned ungdomens hela spänstighet. Militärsändet bade aldrig lekt i hans håg; röd, s1å eller grön, kunde uniformen icke förblända ans ögon, Han visste ett hans far, som borde ha dött generalmajor, hade köpt med sitt blod de subalterngrader som andra endast vetala : med sina guinger; dessutom var det onom motbjudande att offra sig till en stänlig tjenstgöring, då han kände sig plågad af letta dunkla behof af rörelse, som endast full rihet kan tillfredsställs; kolonial-garnisonernas vsöndrade läge passade honom icke bättre än nilitärlifvets enformighet. Man hade uppfotrat honom uti en afgudande beundran för ans fädernesland, en okänd skönhet, hvars ehag han poetiserade med hela en frisk invillnings förtroende. Framförallt hade Ilcheter för honom en oemotståndlig dragningstraft, det var staden hvarest hans förfäder roro födda, hvarest de hade lyst, hvarest deas minne borde vördas; der qvarstod ännu ädernehuect, en byggnad som nu i de gynnsamrmasto år icke inbringade mer än trettio , nen som under Wilhelm Eröfrarens tid visserligen varit af ett ansenligt värde. Den lycklige kaptenen hade deraf gjort ett Mansion-house uti sina beskrifningar, och den ringa fkastningen hade han endast tillskrifvit sin ifförsmans dåliga förvaltning. : Bezgöka NewYork, der inskeppa sig och afesa till Liverpool var i Williams ögon en ika klok som nödtvungen åtgärd. Denameikanska: agitationen hade förbryllat honom, örelsen i. London förtjuste honom; det lif an förde i denna hufvudstad hade kunnat