Aftonbladet – 18 mars 1853, sida 3

hade han varit vid briljant lynne. Men kuuten var likväl icke förr.slagen än den gamle mannen — möjligen utaf: ett öfvermått af glädje — blifvit alldeleg likblek; Man ledde honom ur kyrkan, men innan han kunde uppnå vagnen vid kyrkogårdsgrinden måste-han. sätta gig till hvila på en af grafvarne, och Barney nalkades och betraktade honom med anande ögon. Med tillbjelp af de närvarande blef .m:r Fitch flyttadi vagnen: Sällskapet begaf sig till värdshuset; och som morfadren hastigt qvicknade vid, hade man bästa hopp om en treflig middag. Men fåfingliga äro alla jordiska löften. Just som första rätten serverades kände den gamle. sig åter illay blef buren i sängen; och sinomtre timmäår var hän fördig för Backan och spaden. Man trodde att den starka kölden i kyrs kan hade påskyndat bangs öndalykt. Vi gå förbi all sorg och jemmer för att snart få ett slut på berättelsen. : Barney.var-egare af. tiotusen .pund. Hade han krusat och frågat Lovisas önskningar, torde de väl möjligen öfvergått till en annan brudgum; han hade; — tack vare hans stora visdom --letatsigssfram genom morfadren: Klockan slog just tolf närBarney lutad sig frata till den äkta bädden. Han hade redan ena foten i sängen rär en ljus tanke plötsligen for igenom Hans bufvud; I ögonblicket fattade ben ett ljus i handen) störtade ut ur brudkammaren ochsbegaf sig still likrummet: I. hög tid hade Barney erinrat sig den gamle Fitchsfåfängliga vanawatt ständigt bära på sig ett eller tvåtusen pund i banknoter, Han