Aftonbladet – 18 mars 1853, sida 2

aLand, land! ropade: Barney: och. slukade tranden med sina ögon. Ja, Sir, ja, sir, svarade envist en gammal eckbyxa, nmallt i sin tid, sir, god tid ännu. Kanske herrn aldrig har sett Flumsing, örmodade en annan. Om så är skola vi rifva honom fri passage.n Mina kära vänner,, skrek Barney, hvars yterliga ängslan gjorde honom känslolös för ina förföljares kalla ironi, mina kära vänrer, jag förlåter er upptåget — ha ha ha — det rar ett kapitalt skämt, men: jagiber er, drifren det icke för långt, Jag måste iland nu., En af besättningen närmade sig och hviskade förtroligt; till honom: kan ni simma, ir? Nej-nej-nej ! pustade Barney, och kunde snappast återhålla sina tårar. ; Ah, det var stor synd, ty vi kunna inte sara af med båten. Upp med ankaret, g08ED i å ;Mina herrar, jag säger, man väntar på mig — jag — skulle just nu stå brudguwm. Åhl!, skreko på en gång tre eller fyra af matroserna, liksom på en. gång gifvande efter för Barneyg laga skäl. Åh, han. skall stå brudgum, gossar. Då måste vi väl skaffa honom bröllopsdrägt. Innan Barney: kunde fråga efter meningen med detta frikostiga anbud, framsattes, en tjärtunna framför honor. Nå, sir, frågade en af karlarna med tvungen höflighet, vägande i sin hand en borste drypande af den osmakliga materien, nå, sir, hvilket plagg vill ni först ta på er, fracken eller byxorna? Bar