Aftonbladet – 18 mars 1853, sida 1

Barneyg blick föll på pojkslyngeln upptäckte han att hans ögon blinkade meningsfullt och hans mun drogs på sned, somen kaninnr ule, af undertryckt flin. Vid denna upptäckt satte Barney sig på förband in i sitt blifvande busböndevälde, gaf Bobby en örfil och kallade honom pen grinande liten kanaljex. Derpå vandrade han ut på gatan och gapade på mänen, såsom älskare anstår. Dess klara strålar föllo på huset, och då Barney tittade på det gyllne namnet BLOND: var det honöm liksom bokstäfverna upplöste sig, och försvunno och andra i gyllne prakt strålade fram i deras ställe, —-P-A—L-M-—S. Men några få dagar förflöto, och Barney vandrade drömmande om vigselrivzar, på kusten af Sussex. Det hade blifvit afta!adt mellan enkan och honom att de skulle lemna staden särskildt hvar för sig, och mötas vid kyrkdörren den följande morgonen. Barney hade beställt de bästa rummen på det bästa värdshuset; inom fyratioåtta timmar skulle han kalla enkan med: alla hennes kapitaler, lösören och utestående fordringar för sin egen. Med sina känslor allvarligt riktade på det vigtiga som förestod, styrde han sina steg mot den lilla landtkyrkan i de bästa afsigter. Men hvar skall den svaga menniskan undfly frestelsen? Ställ dig midt i skotthåll för ett par förderfvande qvipnoögon, och låt se ov i dina bästa föresatser, fastän byggda t nit, smälta upp som vax. Så gick det med Barney; han blef fångad och förförd till svaghet och otrohet; — men låtom oss ej fullfölja detta ämne — en giren-stämma hviskåde i hans öra — i afton — klockan eltva på kyrkogården — och dermed försvann den rosenkindade frestaren. Om det någonsin känns i en mans lefnad en -otreflig, n pinsam tomhet, så är det de tjugofyra timmarne nyss innan han står brud