Aftonbladet – 18 mars 1853, sida 1

Men hvad är det då som tvingar er att flytta ?o Det gör nin, och Barney nästan storknade af ömhet. Jag, mr Palms? För min egen del, min fru, bryr jag mig litet om hvad verlden säger. Jag hoppas jag är en gammal pojke som trotsar för talets huggormars giftiga tungor. Men, min fru, jag kan icke känna mig vara en man, och liknöjd tillåta att man kränker er. Hvad är guld i jemförelse med ett godt rykte? Förklara er, mr Palms; jag ber. Med ett ord, hvad ...n i Grannarne, fru Blond, grannarne, svarade Barney med djup och uttrycksfull betoning. Och hvad är det med grannarna ? frågade mrs Blond lifligt. Barney, som med sin utsökta grannlager. het ville undvika att ge ett direkt svar, fortfor: Jag har afslutat alla böckerna, hvarenda räkning slår in på skillingen. Sedan Jag tog edra affärer om hand, hoppas jag tryggt kunna säga, fru Blond, att de ingenting lidit.. ; Aldrig fanns det en bättre bokförare, mr Palms. Men ni talte om grannarna, sir. Hvad ha de att säga? hvad våga de säga? Nåväl, misstress — och Barnaby gjorde våld på sina känslor i det han fortfor — gumman bär till höger säger till alla menniskor — Gud förlåte henne — att vi, det vill söga ni och jag, fru Blond, äro riktigt och lagligen gifta.o ; Gifta!, utropade fru Blond, i en ton som förrådde att hon kände det rysliga ansvaret som låg i detta ord; gifta! i Det är inte det värstan. Mrs Blond såg tvekande på honom. Det är icke det värsta, ty frun här till venster bestrider det med näbb och klor. Hon säger. . .n