Aftonbladet – 17 mars 1853, sida 2

amvetslösa slynglar, med att gifva henne fula sknamn. -Det fägnar oss att få säga det: 3arnaby var ingen af dessa bäktalare. Men ri måste gå på vidare med hans förbindelser ill hvad den tanklösa massan kallar god tur. Två dagar efter hans afskedande från Noes Styles hände det sig att Barnaby, med itt klara -förstånd. fördunkladt af tankar på ramtida middagar, spatserade eller rättare jagdt af sin goda tur fördes uppför Bishopsate-street. Melankolien sänkte sig öfver hoom alltsom han gick; hämmad i sina bästa öresatser af sina principalers okunnighet och anklösa fördomar, — bedragen i sitt hopp om kompaniskap, — till och med måbända nisskänd af sina medmenniskor, — föreföll wonom hela verlden ödslig och dyster. Så stor var i detta ögonblick hans afsmak för len jordiska fåfängligheten som han icke kunde komma ät, att han aldrig i hela sitt if känt sig så allvarligt, så religiöst stämd. Såsom han skred fram i detta dystert högtidliga lynne gled en. begrafningsentreprenöra dräng förbi honom och bragte inför Barnaby tankfulla ögon en likkista af ganska anständig beskaffenhet. Det var en märkvärdig tillfällighet, eller gora vår vän kaptenen skälle hafva sagt, ett sammanträffande: Ty näl Barneys öga föll på kistplåten klarnade hans ansigte, — nej rent af strålade som en helgonfysionomi på ett måladt kyrkfönster. Utar tvifvel, fanderar läsaren, hade Barney fallit : någon Swedenborgisk extas, någon transcon: deng som filosofiskt folk kallar det. . Vi spe: kulera icke, — vi endast berätta fakta. Se dan Barney väl läst inskriften klarnade har opp, slog sig hurtigt med käppen på högre benet och fortsatte sin gång med väldiga steg. Den korta inskriften, — denna sista knapp. händiga historia om den söm gör mesta vär gendet af sig, Peter Blond, 64 år gammal, ga de Barney att fru Biond var en ensam, öfvergifven enka, uten barn men med mycke oda kontanta relationer. Skam och blygsel, o Barney! Skam ock nesa, alt sådana fula och föraktliga ting