Aftonbladet – 16 mars 1853, sida 2

Der satt han såsom fastspikad vid sin principals sida, än uppletande texten för dagen, än med vidöppen mun och stirrande ögon — ett ansigtsuttryck som ej skulle misspryda ett englahufvud på en grafsten — öfverröstande en talrik söndagsskola, som i argaste diskant gnällde på läktaren. Detärsannt, att klockaren då och då kastade en förbittrad blick på honom, men så var det säkert att Barnab aldrig öppnade sin mun utan att den stackars mannen kände sig vackla på sin tron. Just !en uppbygglig predikan,, anmärkte br Styles med en viss frågande ton, icke sannt, Barney, mycket uppbygglig? Jag är en syndare om jag -ej ville gifva till en guing för att herr Nokes skulle ha fått höra den. Gaf ni akt på, sir, huru den gamla herrn derbörta, med det skarlakansröda ansigtet och det pudrade håret, blef rörd?. Vet ni hvem han är, sird ; H-m, han har nyligen flyttat hit till församlingen, Barney. Jag — jag har förglömt hans namn, men de säga mig att han varit en stor spelare en gång i tiden. Utan tvifvel, sir, utan tvifvels Hvarje ord som presten sade tycktes tränga som en sys nål i kroppen på honom. En stor spelare, stackars usling! Men när allt kommer omkring, sir, kan han väl icke hafva samlat alla sina pengar på spel heller? ;Hvarenda penny, Barneyl ;Han håller hästar och vagn, utropade Barney i en modererad ton af städad förvåning. . ; Ett landthus,, tillade Styles, som tillhörde parlamentsledamoten för grefskapet, ett hus i staden och ett litet jagtslott.n Allting vunnet på spel? Gud vare osg nådig! Djefvulen håller för oss stora frestelser, moraliserade Barney. (Forts.)