Aftonbladet – 14 mars 1853, sida 2

Vi vilja ej här ånyo uppkalla bilderna af uppoffringarna, försakelserna, missödena, motgångarna, för hvilka individerna äro utsatte. Än nedstörta de våldsammaste regnskurar och fylla alla gräfningarne samt göra allt arbete omöjligt, än åter herrskar en sä förhäörjande långvarig torka, att allt utsinar, kreaturen omkomma, och alla bearbetningar af guldfälten förhindras. Då nödgas guldgräfvarne vandra omkring för att uppsöka bättre lokaler, för!ora derunder all föregående förijenst och bafva i behåll endast zorg och elände. Vi vilja här endast uppehålia oss vid de olyckor för det allmänna, som blifvit följder af guldets slyckliga upptäckande, Förr enkommo hundrade dagligen, nu anlända bit tusende. Men i Port Pbilip ligger en handelsflotta, betydligare nästen än den i Sidney, hvars alla besättningar ryrat och låtit skeppen ligga, gående förruttning och förstörelse till mötes. De talrika hjördarne öfvergifvas af sina vaktare, jordegendomarne af sina odlare, fabrikerna af sing arbetare, gruftvorna ef sitt folk, landet står öde, städerna torama, industrien förlamad, rörelsen afstannad, en guldtörst har bemäktigat sig alt och alla. Hvad är följden? Fröimst lifsmedlens orimliga dyrhet. Ävnu är väl priset derpå temligen drögligt, men snart skola de stiga till en enorm höjd, om de ens skola stå att anskaffa it den menniskomassa som ditströmmar ifrån alla jordens länder. Inom familjerna finnas nga tjenare mera, Allt är der i upplösningailistånd; trefnaden, beqvämligheten borta, Australiens hufvudnäring, ullproduktionen, hoar ätt gå under genom omöilisheten att sköta bjordarze, hvilka måste Sjagtas i masjor, för att egarhe åtminstone måtte spara algen. Kopparoch blytillgångarne äro såsom funnos de ej. Allt åkerbruk är vanskött, äfven det lilla som förut fanns, In