Aftonbladet – 14 mars 1853, sida 1

gen 1851 det nya budskapet, att guld äfven blifvit funnet i Australien. En mr E. H. Hargrave, som i Kalifornien sett, att den guldförande jorden liknade Australiens, återvände dit med afsigt att försöka om hans förmodan ej blefve besannad, och den 12 Febr. 1851 gjorde han den i mer än ett hänseende lysande upptäckten. Hans ansökan hos guvernementet om eu nationalbelöning kuode cjafgöras, förr än chefen för de geologiska undersökningarne, mr Stutchbury, förvissat sig om förhållandet. Detta skedde på det mest fullständiga och öfverraskande sätt, hvarpå Hargrave belönades med 500 , utnämndes till ombudsman för kronans länderier med 350 årligen och blef territcriets lagliga myndighet. Snabb som en rötfeber grep guldmanien omkring sig; oftentliga och enskilda arbeten afstannade; sjelfva emigrationen till Kalifornien var i dess början ett intet emot det tilllopp till minorna, som nu följde. Ty detta Zidorado låg i fjerran. Der var ej att strida mot hvarken vildar, odjur, eller ett högst oblidt klimat; det låg endast inom två dagsresor från hufvudstaden, och i en blid, skön trakt, Nya guldfält upptäcktes hastigt. En något lugnare besinning började efterträda första svindeln, och guvernementet vidtog anstalter från sin sida, genom att utfärda en proklamation, förklarande att hvar och en som utan tillständ tog guld skulle straffas; rättighet dertill skulle af styrelsen köpas med en månadtlig afgift. I Maj och Juni tilltog -guldfeberns De flesta guldgräfvare skördade ett uns och mera ,om dagen, fyra uttogo 30 uns på en dag, och linom 3:ne veckor hade en man hemtat 1600 l, Vid Turon bröt en svart fårherde med sin Itomahawk upp en quartsbit, som han lemnade ltill sin herre, hvilken genast skyndade till Isamma plats och tog upp 3:ne stycken, hvaraf det största var vid pass en fot i diameter och vägde 75 skålp. Af styckena togos 106 marker rent guld till ett värde af 4240 (öfver 177.000 rår rgs), den största guldklimp ännu veterligen funnen på jorden! Samtidigt (