Aftonbladet – 14 mars 1853, sida 1

Iaet väl ;med författningar och kristlig ordning jöfverensstäromande, att några prostar, som fött i uppdrag att utreda de religiösa rörelsernas i Orsa anledning och beskaffenhet och inom lagen vidtaga åtgärder till deras hömmande, på egen hand företaga sig en splitter. ny tolkning af passförordningen, som på köpet är stridande mot all röttvisa och sundt förnuft? Det hör till den allmänna civilisationens väsende att tro hvar man omgodt så Vänge han uppförer sig väl, och de mest bildade stater hafva derföre helt enkelt afekaffat hela passväsendet, såsom en förhatlig inskränkjning i den menskliga friheten. Vär passförJordning af , 1812 fordrar visserligen pass för Iresor utom länet eller der man ej är i orten Ikänd eller kan hänvisa till någon känd perIson; raen denna i sig sjelf humana föreskrift tillämpas lyckligtvis med en ännu större huIrhanitet, så att ganska få torde de personer vara, soma nu för tiden äfven för längre resor linom riket förse sig med detta resetillbehör. IMen nu hade dessa båda resande sina pass i bästa ordning, och kronobetjeningen hade också dervid ingenting att anmärka, förr än de kommitterades högre vishet fann annorlunda och uppsatte sin förvisnings-ukas, samt när derna lorimliga befallning ej kunde efterkommas, genom kronofogde och länsman lät verkställa de båda resåndes arrestering. Den ifrågavarande kommitteen, hvilken såledeg satt sig i bsittving af en makt utöfver den gom grundlagen. tillerkänber. landets kofoung, har. å andra sidan trott sig böra hos länsstyrelsen i största ödmjukhet till lagligt ätalande anmäla, de felande.Denna ödmjukbet, kläder otvifvelaktigt kommittåen vida bättre än häktningsåtgärden i strid mot allt hvad lag och författning. bjuda, och hvarigenom de utsatt. de tjenstemän, hvilka i fåvitsko åtlydt deras befallningar, för ett aträngt ansvar enligt 20 kap. 78 Missgerningsbalken. Vi torde snart bli i tillfälle at: meddela hvad hr justiItieombudsmannen tänker om denna utomordentliga .villfarelse ä kronobetjeningens sida. Öfver kommitteens eget bandlingssätt kan man knappt veta om man skail gråta eller le. Ty .otvifvelaktigt har hela uppträdet, oberäknadt den spersonligafriheiens .krönknisg, som alltid ör bedröflig, något i högsta grad komiskt. Kommitteen har dragit in uti den upproriska läsaretrakten med samma känslor som en österrikisk krigskommission uti en i belägringstillstånd försatt provins. Från sitt ståndqvarter. i -Orså prestgård bar den talat, förmanat och pacificeratefter bästa förstånd, och bläcket håller just på att torka på det sista protokoilet, när nya rörelser skaka det-knappast lugnade området, och ilbud, betäckta. af dam och blod, komma sprängande med skakande: underrättelser -om den ånyo utbrutna respingen. 3 : Men tänke sig den.allmänna bestörtningen vid ett sådant olycksbid.: Ånyo samlar sig den andliga krigskommissionen och för dess Hdombord framträda, bleka af fasa, Giå Erik Hangeons och Hanses Erik Ersson att aflögga sin berättelse om den förekröckliga fiendens framfart. -Fvad har den gjort? Har den bränt byar och spetsat qvinnor och barn? Icke mycket bättre. .I,en stuga i Havsjö by sitter han: i skepelsen af två resande körsnärer, och omkring honom hafva fem eller sex bönder BONET T ämm lat nig men nu komtivpa lägare: det är oden hemskt lingen.tx, 20ager,, Och jusi-påElmvg. — 7 par sin mun och läser ett par kapitel i Nya Testamentet, .och icke bloit läser utan förklarar det lästa. vHan företog sig att vers för vers förklara det gednare kapitletn, söger den ena berättaren i: höjden af sin. fasa. Detta vers för, vers röser håren på angifvarnes hufvuden. De båda sagesmännen kunna ej redogöra för innehållet afförklaringen, ty den mäagres anblick har utan tvifvel isat dem med fasa, Men detta var också icke af nöden. Var förklaribpgen dålig och oriktig, så blef brottet icke mindre för det; var den deremot god och sann, så mycket större ansvar för den magres, som utan mästarbref gjort intrång. på det andliga området. Sådan var den förbryteise, gom utom Jagligt och befogadt åtsl, äfven skulle näpsss med. ortsförvisning. och arrestering. Att de tvenne resande förbrutit sig mot konventikelplakatet, derföre må de åtalas i laglig ordning. För öfrigt visar sig ej af handlimgarne att de begått nägot som i ringaste mån kunnat rättfärdiga den dem öfvergångna behandlingen, Väl säges i landshöfdingeembetets skrift att ;de läst predikan ur Luthers postilla med vidsre utläggningar samt fördömelse af I presterna såsom komna från djefvulenn. Men det sednare är icke styrkt, och kan alltförväl härröra at otillförlitliga spioner och angifrare, hvarpå det icke tycks hafva varit någon brist. an RR dat flata Taffallandndet. KSR i SG