Aftonbladet – 11 mars 1853, sida 1

Her PUNBY GUL. URUGCI 1U BE. PANKO INIOFeS Ingen STOCKHOLM, den 11 Hars, Vid delegårnes i Östgöta hypoteksförening allmänna sammankomst i Linköping nästa tisdag förekommer till afgörande ett af friherre F. A. Fonck framställdt förslag om begränsning af föreningens låneoperationer, och då detta förslag, som redan vid sistl. års bolagsstämma diskuterades, både inom och utom: provinsen våckt uppmärksamhet och öfverraskniog, hafva vi ansett oss böra för uppkomsten och behandlingen deraf något mnärmare redogöra. Det ärallmänt bekant att ett visst kotteri här i landet bar en utomordentlig förskräckelse för alla låneanstalter, i hvilken skepnad de än uppenbara gig och huru välgörande för industriens framsteg de än må vara. Östgöta bypoteksförening, som stiftades år 1845 och i ordhbingen var den andra i Sverige, stötte också redan i sin uppkomst på motstånd, hvilIket kraftigt understöddes och bearbetades af Tiriherre Palmstjerna, som på den tiden var Ilandshöfding i Östergötblands län; men geInom några andra betydande personers inflytande lyckades det likväl att få den till stånd, och den hade till allmän belåtenhet fortsatt sin verksamhet, då friherre Funck framkom med det omogna förslaget att föreningens lånerörelse skulle upphöra, sedan åtta millioner rdr eller beloppet af det upptagna utländska lånet utgifvits, eller med andra ord, att föreningen skulle ställas på upplösning, Det är naturligt att friberre Funck stödde sitt förIslag på den ofta upprepade satsen att skuldJsättning utom i nödens stund är skadlig och endast befordrar lyx och vällefnad, och då hypoteksföreningarnes ändamål borde vara att befria jordbruket från skuld, mer icke att dermed belasta det, kunde den premanens man gifvit åt dessa föreningar, icke ur någon synpunkt försvaras. Friherre Funck uppstämmer den vanliga -veklagan öfver lättade lånetillfällen, som verka onaturlig förhöjning i jordens saluvärden och göra den till en handelsvara. Det värsta af allt-är dock att personer som hafva för litet kapital, genom de lättade låneutvägarne frestas att blifva jordegare, och friherre : Funck anser det för en riksolycka att I8å många egendomsegare endast äro att anse såsom sina fordringsegares arrendatorer. Så snart underrättelsen om friherre Funks förslag hann att sprida sig inom provinsen, framkallade den ett allmänt ogillande och man förvånade sig att en ledamot af föreningen! icke dragit i betänkande ait framkasta ett förslag, hvarigenom föreningens kredit sattes på spel. Detta föranledde -ett-stort antal. af föreningens ledamöter att infinna sig vid sistl. års bolagsstämma då förslaget först skulle behandlas, och der blef förvåningen ännu större då man erfor att pluraliteten af direktionens ledamöter och deribland. några af ortens störste affärsmän, såsom brukspatronerne Tisell och Burån icke nekat motionären sitt understöd i det de föreslagit lånerörelsens upphörande efter 12 mill. utlåning, och de närvarande delegare uttryckte allmänt sitt missnöje öfver direktionens oförklarliga underlåtenhet att icke på annat sätt för delägarne, af hvilka en icke obetydlig del tillhöra Calmar län, kungöra de vigtiga förslagen, än genom ett knapphändigt meddelande uti Östgötha Correspondenten, som icke förr än kort före bolagsstämman der blef synligt. Delegarne voro emellertid väl väpnade och flere at dem, men isynnerhet protokollssekreteraren Ljungstedt och friherre C. Raab gendrefvo motionären8:åsigter på ett ganska utmärkt sätt. Vi kunna icke neka oss nöjet att meddela hr Ljungstedts yttrande om jordegendomens, af vissa då mycket fruktade rörlighet, hvilket nära instämmer med hvad vi tillförene derom yttrat. Han säger nemligen: Genom den på sednare tiden i alla rigtningar märkbart stigande industriela utvecklingen i värt land, — genom afskaffandet af lagar, som dels medgäfvo jordegendomar, att säsom ett fidei commissum olösligen fästas vid vissa slägter så länge dessa fortlefde, och dels förbehöllo den privilegierade jorden såsom en uteslutande tillhörighet för en viss samhällsklass, — samt gevom införande slutligen af en arfsrätt, som icke vidare gaf stöd ät den motbjudande föreställvingen, att föräldrakärleken vore beroende på barnens kön, — genom alla: dessa och flera andra, på en ökad täflan, stigande välmäga och rättvisare fördelning af samhällets förmäner tydande -tecken, har jorden, eller rättare, möjligheten af dess bearbetning, börjat återförsättas i det naturliga förhållande, hvarifrån den af egennyttans beräkningar varit genom konventionela lagbud aflägsnad, — den har i stället börjat slå in på en strät, som leder till sammanstämmighet med naturens oföränderliga lag, — sträfvan, vexling, fortskridande och fullkomniog, med ett ord, den har blifvit rörlig. -Väl vet jag, att mävgen häruti icke ser något godt; men icke:kan jag fatta, hvilket godt det ä en annan sida kan ligga deri, att en för jordbruk ohägad eller oskicklig fideikommissarie förblifver tvungen att behälla och illa sköta sin jord, eller hvilket ondt deremot må kuona följa deraf, att all. jord, af hvad natur den må vara, fär säljas till och köpas af hvem som helst, eller deraf, att brodrens andel i den ärfda fastigheten icke blir störra än den, som tillfaller systrens man; och när allt noga afväges, torde frägan om fördelen eller skadan af den större rörlighet, som af de antydda lagstiftningsåtgärderna blifvit till nägon del gifven åt jorden, vara beroende endast på den syppunkt, ur hvilken denna fräga betraktas, nemligen derpå, om: det är bättre att fleres än att färres bästa befordras. Härmed vare dock huru som helst, så är det imellertid ett faktum, att. jorden nu är vida mera rörlig än förr, och att jordbrukshandteringen numera blifvit en rörelse. För bedrifvandet af hvarje rörelse foröras insigter och förlag. . Mau kan svårligen vara i sakAten —R——————— —— LL i ooo I äldsta och den, hvarest allt är mest ordnadt och stadgadt, och till: likhet hvarmed äfven a ee LS KT RNA oo RT RR ARV OM va fee a