Aftonbladet – 10 mars 1853, sida 2

bjudande hamnen Port Jackson, (så benämnd efter. den sjöman på masttoppen af Cooks skepp, hvilken såsom utkik först angaf viken). Fit förflyttades nu hela flottan, och den 26 Jan. 1788 grundlades Sidney, så uppkalladt efter dåvarande förste lorden af amiralitetet. Stora svårigheter mötte koloniens början. Kolonisterna rymde hoptals, och omkommo dels för de vilda innevänarnes spjut, dels af elände i skogarne. En åkerbruksort utvaldes vid Paramatta, och en sparsam afkastning vanns väl, men ej lillräcklig att afvända en hisklig hungersnöd, som förorsakades af uteblifvandet af lifsmedel från England: En ny kolonisation påbörjades på den bördiga Norfolkön af löjtnant King, och de som dit afsändes skulle ofelbart genast vid ankomsten hafva dött af svält, om ej händelsevis en stor skara fåglar då ymnigt nedfallit döda på ön, att man hvarje natt kunnat samla 2 till 3000 af dessa sedan den tiden allmänt kallade försynens fåglar,. Phillip drog sig tillbaka 1792. Under hans efterträdare Hunter, koloniens andre guvernör, anlände de första fria emigranterna. Han motarbetades dock i alla sina för retag särdeles af den derstädes stationerade Nya Södra Wales-corpsen, en samling turbulenta vildhjernor, så att han 1800 for hem. Medan hans efterträdare, den ofvannämnde King, satt vid styrelsen försämrades kolonien ansenligt; fylleri tog öfverhand till en förskräckande grad, en massa lösdrifvare huserade som rofgiriga röfvare (busbrangers), i trakten, och: en insurrektion, the irish rebellion, måste med vapenmakt undertryckas. Kolonien. på Norfolkön öfvergafs och flyttades till Port Dalrymple på Van Diemens land, och först 1825 återupprättades den ånyo. Vid denna. tid anlände öfverste Collins för att srunda en koloni på sydkusten v:d Port Phiip, men efter att hafva valt den sämsta och sfruktbaraste sidan af. viken, öfvergafs den ör Van Diemens land, och äfven här dröjde let till 1825 förr än kolonister nedsatte sig i!