er. nt den så nn sn Ene a NN peyrouse. OCette terre, qwil visita en 1788, est la dernigre dou il a fait parvenir de ses nouvelles. Erig au nom de la France par les soins. de MM. Bougainville et Descampe, commendants de la fregate la Thetis et la corvette VEsperance, en relache au Port Jackson en 1825.. På andra sidan läses detsamma i engelsk öfversättning, och nederst är hugget: sLes fondaments ont et poses en 1825 et la colonne Årig en 1828Man erinrar sig attLapeyrouse sedermera aldrig afhördes, att Frankrike utsände flera expeditioner att eftersöka honom och att först i sednare tider Dillon påträffat spår efter honom på Vanicoro . (norr om N. Caledonien, öster om Salomons Jar), der han och hans besättning troligen blefvo mördade. — Ett stycke från detta monuroent är en enkel grafhäll, hvilande på fyra stöttor, gömmande Le Receveur physicus in circumnavigatione, Duce de la Peyrouse, Ex fratribus minoribus Galliz, som den latinska inskriften lyder. Han dog den 17 Februari 1788 och begrofs af Lapeyrouse härstädes.! Tiden medgaf mig ej att företaga en högst önskad utflygt till Paramatta, andra staden i Nya Södra Wales, belägen vid botten af den hafsvik, som orätt nog kallas Paramatta river och ytterst fått namn af Port Jackson. Der har guvernören sitt oftast af honor bebodda landtställe; der finnas flera klädesfabriker och salttillverkningar och ett stort penitentiärt korrektionshus för qvinnor, utom det att staden har sin egna historiska märkvärdighet, som jag snart skall uppgifva. Men vi måste vara ombord lördagen för att afgå tidigt om morgonen den 3 November, efter att ha fått egna I dagar att se och studera naturen och förhållandena i ett af. de kanske mest intressanta land på jorden. Att jag efter ett så kort uppehåll icke, kan exa någon synnerligt vidsträckt kännedom om härvarande stäliningar och förhållanden, grundad på autopsi och noggrannt sjelfständigt ransakande, är lätt ingedt. Men jag begag