Aftonbladet – 10 mars 1853, sida 1

ESTFELT, Hufvud-Agent, — N:o 8 Lilla Nygala; RE f5 på sitt sätt rättvisa bra nog, såsom guvernör pi sin ö, och de turkiska kadis godtyckliga doma uttrycka, om ej det lagligen rätta, understun dom det billiga, hvarvid: ordspråket: Störst: rätt, största orätt; kan gälla. Men i ettlag bundet och civiliseradt samhälle tyckas an dra principer böra våra gällande. Der be skrifven lag finnes bör dess tolkning icke uppdragas ät andra, än de som vetenskap. ligt inhämtat dess grunder, studerat dess an. da och logiskt förstår att tillämpa dess bud vid de er KIREON skiftningar, som i lag. skipningens historia förekomma. Huru vil man vänta, att en mångsidig kunskap; hvars förvärfvande, om grundelig, kostat juridiske tjenstemän så flitigt studium, så mycken forskjning, så trägen öfning, skulle i en hast tillI delas personer alldeles främmande för saken? Vid universiteterna blir en examinandus kuggad när han ej kan reda sig nöjaktigt i juridikens labyrinter; men hvadjsom således anses såsom oundvikligt vilkor för en student, hvilken ännu ej satt gin fot i rättegångsverken, anses. obeKöfligt för en militärisk domåre. Man finner ej besynönerligt, ätt Ofticerare kommenderas att vara ledamöter i domstolar, och finner domareeden göra tillfyllest att förvandla dem till skickliga jurister; men man skulle, och det med fog, förvånas om en häradshöfding eller någon hofrättsnotarie skulle förordnas att anföra en bataljon eller dirigera ett batteri eller ett skepp. Hvart och ett fack inom embetsmannaklassen her utstakade naturiiga, gränsor för sin verksamhet. Att skrida derutom är irrationelt och kan leda till ganska vådliga följder. Huru, liksom från skyarne, skola juridiska insigter i en hast falla på herrar militärer kallade till domare, de må då hafva så ljusa hufvuden som helst. Att hos dem fordra nödig kännedom af lagfarenheten vore en orimlighet, det skulle stöta det enklaste sunda förnuft; och likväl iklädas desse improviserade jurister samma ansvar för deras domslit, som bade de prästerat de examina och genomgått alla grader, hvilka i civil väg fordras för att utöfva domarekallet. Man torde invända, att krigsårtiklar ochreglementen äro den lag krigadomstolar endast behöfva rådfråga och följa, och att hvarje officer derom bör. äga fullständig kunskap; men allmänna lagen och dermed semmanhang ägande förordningar måste vid flerfaldiga tillfällen tillämpas, och rättegångsordningens iakttagande fordrar äfven vid krigsdomstolar en noggrann kännedom af denna del af lagfarenheten. Dessutom är kännedom af bokstafven icke nog. Vid-ransåkningar är en skickligt utförd undersökbing af Högsta vigt, och det derpå hvilande domslutet beror af inverkande omständigheter och bevisens halt, hvilka den hos rättvisans gudinna oinvigde ej nog klart och tillfredsställande förmår pröfva och begrunda. Väl tillhör det den civile ledamoten att ieda undersökningen, lemna upplysning i hvarje fall och först utlåta sig. Men förena nu de öfrige ledamöterna sig med honom af förtroende till hans högre insigt, så är han, så att säga, ensam domare; om: han. misstagit sig, så finnes ingen motvigt andra erfarne juristers vota; öfverröstas han ter af okunnige meddomare, så är vådan ika stor. : Vid krigsrätt, såsom första domstol, kan less nuvarande organisation dock möjeligen örsvaras under förutsättning att auditören är itt kall fullkomligen vuxen, ett nödvändigt ilkor då första Tendliggdibgen af ett mål r af största vigt, såsom grunden för dess vilare behandling. Krigsrätten svarar. då mot n häradsrätt endast i omvändt förhållande. Je militära ledamöterna kunna nemligen beraktas såsom nämnd. Då borde, såsom Tingsämndens, deras enhälligt sammanstämmande otum endast förmå öfverrösta den lagfarne ;damotensoch rösterna icke beräknas peris apita, såsom. vid krigsrätt. Hvadåter angårk rigshofrätten, så synes dess tillvaro i allt fall; ara lika öfverflödig, som olämplig. Vid enja assationseller öfverdomstol, som tillkommer ä tt granska underdomstolars, medelsthemstälf, in eller besvär inkonine åtgärder och att fasti; fälla, ändra eller upphäfva dem, öger samället anspråk att-hos ledamöterna vara för-e ssadtom grundliga juridiska kunskaper; men, id m än något undantag vid. en militärisk öf-t erdomstol finnes, mäste dessa i allmänhet tj er saknas. I sista instansen, eller af tiketsia ögsta domstol, hvars alla medlemmar äro , j