äktenskap med henne, föregifvit sig ega en större penningsumma undangömd samt deruppå föreslagit Wikluad, att han; för att kunna gifta sig med Maria Carolina, skulle döda sin hustru med. gift, hvilket Maria Carolina ock erbjudit sig anskaffa; att af sädan anledning skett aftal emellan Maria Carolina och Wiklund, att denne skulle snart mörda hustrun; dervid dock Wiklund ansett det vara lämpligare att, i stället för. begagnande af gift, ihjälslå hustrun samt uppbränna. huset jemte liket; att Maria Carolina, som icke ville neka, att hon äfven tillstyrkt detta sätt för hustru Wiklunds afdagatagande, ehuru hon icke kunde erinra sig sädant, efter att hafva lemnat Wiklunds hus, den 30 Märs på aftonen, vid samtalet med Wiklund i Hummelbolm ånyo uppmanat honom att bringa hustrun om lifvet för att bereda sig möjlighet att genom. giftermäl med Maria Carolina blifva delaktig af hennes penningiillgångar; att Wiklund dervid sagt henne, att han skulle under dä instundande natt gä hem till. Högland och verkställa mordet; samtatt hon dagen derefter, den 31 Mars, blifvit af Wiklund underrättad om mordets fullbordan. I öfrigt erkände Maria Carolina, att hon den 29 Mars af Wiklund såsom gäfva emottagit en utur hans svägerskas kista medelst inbrott tillgripen klädning jemte en halsduk, och att Maria Carolina deruppä, utan Wiklunds vetskap, uppdyrkat samma kista coca derutur tillgripit ätskilliga persedlar. : Sä vidt ransakniogsbandlingarnd utmärka visade Maria Carolina, efter mordet, icke nägot tecken till ånger öfver, sin delaktighet i gerningen.. Dagei efter händelsen yttrade -hon i Hummelbholm, att hon igde 18,000 rår, hvilka hon skulle bafva dels stulit från en herre i Umeå och dels fått af en föstningsfänge; äfvensom hon skulle ega perxsodlar af guld och silfver,. dem: hon sade sig hafva stulit. I anledning af hustru Wiklunds död yttrade hon, att om Wiklund: visste, det Maria Carolina ägde sä stor förmögenhet, skulle han visst fria till henne. Svea hofrätt bar gerom utslag den 15 Oktober: tästlidne är, jemlikt 12 kap. 1 S, 14 kap. 1 S, 40 kap. 1 och 6 S och 55 kap. I och 5 S missgerningsbalken m. m: dömt Wiklund att, för mord ä sin hustru, enfalt hor och inbrottsstöld af gods till värde af 4 rdr bko, i ena bot, sig till stra och andra till varning, mista lifvet genom halshuggning; och Maria Carolina Svensdotter, för det hon gifvit Wiklund räd till -hustruns -afdagatagande, sä att gerningen derigenom skett, samt för: enfait hor och inbrottsstöld till värde af sju riksdaler banko, att likaledes i ena bot rarda halshuggen. N Detta hotfrättens utslag är Kongl. Maj:ts nädiga oröfning understäldt.