Aftonbladet – 9 mars 1853, sida 2

från fordna tider varit firade i anledning aflg särskilda allmänna olyckor, såsom pest, kriglo eller borgerliga oroligheter, och regenternals: utlyste deras firandey för att genoar folkets k ånger och bättring åtvända den gudomligala vreden. Det låg i sakens natur att sådana bo-b tedagar voro tillfälliga och att de firades. på jt söcknedagar, hvilka dertill för hvarje särskildt ri tillfälle bestärades. r Under första tiotalet af innevarande århun-!n drade öfverflyttades: de redan af Carl XI tilllp sitt årliga antal bestämda botoch bönedafi garne på söndagarne, och regeringen försök-o te att genom denna inrättning liksom läggals en ytterligare mensklig förgyllning på den af!k Gud sjelf helgade hvilodagen, på samma gång 1 som den af oförklarlig tanklöshet lät i detli nya bönedagsplakatet qvarstå befallningen attd afhålla sig från alla verldsliga sysslors och jt vid ett särskildt stadgadt vite infinna sig jä templen. -Denna stötande slendrians qvarstå-h ende ännu i våra dagar tycks bevisa att regerinf gen ännu tror sig genom maktspråk kunna föru bättra och helga hvad Christus sjelf genom sin uppståndelse invigt och: helgat och hela kristenheten i 18 och ett halft århundrade med vördnad begått. Kan regeringen göra söndagen heligsre genom att fyra gånger om året befalla folket att på denna dag afhålla sig från alla verldsliga förrättningar, — liksom det vore meningen att sådana på vanligaendast af Gud men icke af regeringen helgade hvilodagar kunde få passera — och genom fiskaliseringar och böter åstadkomma en större andakt än den för vanliga helgedagar erforderliga? Skall bönedagsinrättningen kunna med nytta bibehållas — -och -derom -tvifla vi ej, ehuru begreppet af yttre botgörelse! eller fasta ej synes oss kunna stå tillsammans med protestantismens väsende — så -borde dessa dagars firande åtminstone bero på något annat än en slendrian och deras texter på något annat än ett infall af ecklesiastikministern, och framför allt borde regeringen aldrig genom sina gudeliga påbud försöka att lappa och förbättra på Hans verk, som :endast gör det godt är... Det inträffar i folkens lif många stora händelser, såväl glada som sorgliga, hvilka väl kunna uppmana dem att, utom den vanliga sabbatens begående, samlas i templen och hembära den högste sina böner och sitt tackoffer. Sådana tillfällen äro utomordentliga landsplågor, såsom pest, krig, missväxt och hungersnöd, och deras upphörande genom fred och goda skördar eller åndra för hela riket hugnande -och -glädjefulla händelser. Att regeringen vid sådana tillfällen uppraanar till en allmän böne-, klagoeller tacksägelsedag, är alldeles i sin ordning; ehuru den visserligen gjorde bäst i att-tala litet mindre om gudeigheten, i sina påbud och framför allt i att bespara sighotelserna med fiskal och fjerdingsman; Hvilka öfver hufvud taget äro af en föga gudelig, beskaffenhet. Insändarerr is Posttidningen säger att genomgår iman de under de sednare 30-åren utfärdade böndagsplakater, finner man att de flesta äro behäftade -med en viss monotoni och andelöshet; vi äro i detta afseende fullkomligt äf hans tanka. Deremot kunna vil ej dela hans beundran för det för innevarandel års böndagar utfärdade plakatet, hvars-kristliga andå och rikhaltiga innehåll så mycket berömmes. ..-Tyckeoch smak: bör man ej tvista om; och för den -enevkan ofta visa sig såsom den alldfa kristligaste vältalighet hvad som för. den andre., endast är det otäckaste bigotteri. Att-deri-talas-om-de--hårda -hemsökelger som under det förflutna årets tre siata: månader hopade sig öfver vårt konungahus, finneren hvar rätt och naturligt; oaktadt det egnai formen, attinterimsregeringens tjugu ledamöter; hvilka tillsammans representera Kongl Maj:t, men för ingen del konungens person, glömt den sednare derhän att de tala om WAR sjukdomr, WÅR innerligt älskade sons: börtgång o. s. v. Men då Posttidningensinsändare finner att författaren ganska lämpligt låtit. konungen uttrycka: sim klagan och -sitt misshag öfver den ide täta poströfverierna sig uppenbarande allmänna osäkerheten i landet,, sä nödgas vi i denna punkt. vara af alldeles motsatt mening. Att-skylla begåendet af vissa enstaka grofva brott på folkets ondska i allmänhet, är icke allenast stridande mot all rättviga utan äfven mot all. takt, isynnerhet:. då den usla och afvita formen för postföringen i så hög grad lockar till sådana brotts begående. Om det verkligen går-regeringen -så djupt till sinnes att posten röfvas så ofta, hvarför har den ej gjort något för att på något sätt: förekomma.-de stora.:penningsummornas oförnuftiga kringsläpande på landsvägarne i otillräckligt bevakade läderpåsar? Inrättningen af vanliga postvexlar och-anskaffandet af rimligare fordon till. posternag befordrande hvilka säkerhetsåtgärder äro vidtagta 1andra länder, hade utan tvifvel varit en vida förtjenstfullard, mera praktisk och tacknämmeligs åtgärd än utösandet af aldrig så många hy? steriska klagorop öfver tidens onda i ett böndagsplakat. i emm — Svenska Tidningen fortsätter i sitt sista nummer sin i det föregående -började artikel: vÄr Aftonbladet ett: oppositionsblad? och syheg dermed vilja bevisa att vår tidning icke är ett oppositionsutan ett smädelsebladn, 1 HL LHT ee I PR LA da Vttrucket för