Aftonbladet – 9 mars 1853, sida 1

runda former behagligt omvexlade mot de förra platta sandslätterna. Landets karakte fortfor sådan ända till dess vi efter en sex timmars förd anlände till Wollongong, del åter den sandiga kuststräckan vidtog, här och der garnerad med några smärre klippöar. Hamnen var liten och konstgjord, genom er utanför bränningarne dragen vågbrytare a huggen och artigt sammanfogad sandsten. Värt Keera, ångfartyget, var det enda fartyg som här befann sig, så att orten ej gafnågra höga begrepp om handelsliflighet, Ofvan den sandiga, af täta bucksnår begränsade stranden vidtogo vidsträckta slätter, som längre upp öfvergingo i ett mera kullrigt. af omvexlande ängar, åkrar och skogslundar täckt landskap. Vid pass fyra engelska mil från kusten börjar den ungefir 4—600: fot höga bergåsen, med flera temligen höga bergspetsar — hvaraf Mount Keera är den ansenligaste — att först sakta, sedan mera brant resa sig, tills den når en platt högslätt, hvarifrån landet i en sakta sänkning utbreder sig längre inåt och antager här den toma, enformiga karakter, som är så egen för Nya Holland. Längre ner åt söder sträckte sig invid kusten sanka, nu uttorkade laguner, hvita af saltäfja, och ännu sydligare inträngde temligen långt en smal hafsvik, kallad Illawarra sjö, emedan utloppet är så lågt att det om sommaren är alldeles torrt och viken således då afstängd från hafvet, Ett stycke ofvanom hamnen låg staden Wollongong, ett ämne till en stad; som ännu behöfver några år på sig för att förtjena detta nara och nu på sin höjd kan kallas en stor köping. Gatorna äro redigt utmätte, tomterna utsignerade, men hugen blott här och der uppresta och gifva åt det hela -ett tvetydigt utseende, af hvarken-land, by eller stad, utan litet af hvardera. Femtalet tyckes här