Aftonbladet – 5 mars 1853, sida 2

nämnt, innehöll det blott den lilla gröna boken, en medaljong, hvaruti funnos hopflätade en ljus och en grå hårlock, samt ett bref. Detta bref, som i de mest vördnadsfulla ordalag omnämnde försändandet af en betydlig penningesumma, var undertecknadt med namnet Noel, och hade följande utanskrift: Madame Hellen Death, hötel de Londres, gatan la Påpinieren. XV. Åtta dagar hade förflutit efter de af oss omförmälda tilldragelserna, då, klockan 10 på morgonen, Gontrey för minst tionde gången gick ut ur nybygget på Hope med en kikare i handen och steg upp på en strax invid gården varande liten kulle, hvarifrån man hade utsigt öfver slätten. Vid åsynen af en ryttare, som närmade sig, klarnade Gontreys förut så mörka ansigte; han sköt tillsammans kikaren och afbida på. stående fot den ankommande. Han slapp att vänta länge; ty ryttaren red i galopp och var efter några ögonblick inne på gården, der Gontrey skyndade att taga mot honom. Öfverste Daw — ty det var han — syntes. mycket blek; han kastade betslet åt en lakej, tryckte, utan att säga ett ord, men under en krampaktig skälfning, Gontreys hand, och begge gingo in i byggningen. -— Ah öfverste, — sade Gontrey, då de blifvit ensamma, — hur otåligt har jag icke väntat er! Den olyckliga Hellen har, alltsedan jag i går afton sade henne att ni lofvat komma, utstått en ångest som man ej kan se utan smärta. . — Gontrey, — svarade öfversten i en ton, som förrådde hans djupa rörelse, — detta sammanträffande var oundvikligt: Gud har sjelf velat det, och jag bör icke räkna mig till förtjenst, att jag efterkommit er begäran; men hvad jag i detta ögonblick känner här, — fortfor-öfversten, i det han slog sig för bröstet; — något sådant har jag aldrig förr erfarit under hela loppet af min -lefnad, hvarken under min första batalj eller ens under de gräsligaste stunderna af min fångenskap; Vid blotta tankan på detta sammanträffande hoppressas mitt hjerta. Bevilja mig några