Aftonbladet – 5 mars 1853, sida 1

herrskap, som man aldrig får se. Den lifliga oro, jag erfarit nu i fjorton dagar, skulle den verkligen vara grundad? :.. Skulle jag då icke ha tagit fel; då jag i fönstret på ett lite kaf vid gathörnet tyckte mig igenkänna den afsekyvärde kapten Reidels antigte? Denne man är en ibland dem som aldrig förlåta sin nästa; i sin sårade egenkärlek har han svurit att hämnas på mig, och om hemligheten af vårt tillhåll blefve honom bekant, då vore det så lätt för honom att taga en förfärlig hämnd; ja, vid blotta tankan derpå svindlar mitt hufvud ... Vi måste... vi måste nödvändigt lemna denna boning och söka oss en annan, mera otillgänglig, der vi kunna lefva okända för;salla ; access 56 pen ekde Då han kom hem i afton, syntes han mycket nedslagen; oaktadt hans bemödanden att dölja det för mig, läste jag i hans hjerta ett obeskrifligt qval. Jag vet huru kär den goda Henri är för honom, jag vet huru mycket det kostar på honom att skiljas från en barndomsvän, som för honom varit en bror. Ledsnaden öfver denna skiljsmessa delar jag lifligt3 ty Henri eger också i hög grad min vänskap . . Och likväl synes hans dystra smärta, hang ögon, som bära spår af nyss fällda tårar, förråda en sorg och en själsängest, som vår väns bortresa ej kan tillräckligt förklara... Min Gud! hvad kan det då vara, som så djupt oroar honom? 3 Vårt ensliga hemvist d. 24 Aug. 1844. Detta tysta och ensamma lif plågar honom förfärligt; oaktadt de ömma omsorger, hang kärlek slösar på mig, märker jag ganska väl huru han lider af denna sysslolöshet. Hans ipphöjda karakter och hans förmögenhet bade anvisat honom en plats bland Englands utmärktaste unga män; det namn han bär och de gåfvor, hvarmed naturen utrustat honom, hade förpligtat. honom till ett verksamt lif, zagneligt för hans fädernesland; nu deremot vingar honom ett olycksöde att lefva afsönrad från verlden, sysslolös och utan mål för in ärelystnad... Ack ja, nu inser jag mer in någonsin förr, attjag till belöning för hans