Aftonbladet – 5 mars 1853, sida 1

jag återfinna så smärtsamma minnen. Då jag bläddrade. i det album hvaruti alla främmande, som besöka Constance, anmodas inskrifva sina namn, påträffade jag också öfverstens. Stackars man! han hade så ofta talat med mig om Cap, om sina der varande goda vänner och hur ofta, : då vi uppgjorde våra framtidsplaner, föresatte vi oss icke att besöka dem på vårsåterresa dill -Englandt I dag far jag tillbaka dit, men ensam med mina begge döttrar. -Om två timmar gå vi till segels; man väntar blott på en passagerare, en officer nära döden, och som af läkarne blifvit tillstyrkt att företaga en sjöresa, såsom enda möjliga räddningsmedlet. Måtte. han, lyckligare än andra, få återse den mor, den syster, kanske den hustru, som väntar honom i England !. Såsom en krigares enka, skall jag egna honom en systerlig omsorg; min Gud! måtte mina bemödanden krönas med framgång ! I sigte af ön: S:t Helena. Skeppsläkaren är nöjd, ganska nöjd, krafterna börja återkomma: en half timmas promenad, som han gjort på däck, stödjande sig på min arm, har icke allt för mycket tröttat honom. Han får lefva, och jag är fri! Ah, hvad detta ord på en gång är ljuft och förhatligt! Ivory, den -22 Sept. 1842. Min son mår väl, ganska väl: hans helsotillstånd, som de första dagarna väckte någon oro, har sedan undergått en betydlig förbättring, och allt hos honom röjer en. för hans ålder föga vanlig styrka. Må himlen beskydda den kära och oskyldigå varelsen, må han aldrig få veta hvilka bittra tårar och hviikenj förfärlig ångest han kostat sin mor! -Sedani några dagar har jag varit så orolig, det förefaller mig liksom om man. bespejade 038, som om man dag och natt sökte utforska vårt lifg hemlighet, och denna min fruktan bestyrkes af vår busbällerskas meddelande... .Den goda frun omtalar ständigt för mig, att så ofta hon går ut, för att göra inköp för hushållet, öfverhopa henne två eller tre personer med frågor rörande hennes hemlighetsfulla