Aftonbladet – 4 mars 1853, sida 3

inna, eiter den forsta Dar VETRSLALda KTUNUMIRNISB VA 843, uppmuntrar att fortsätta försöken dermed. (Forts. följer). RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER, — Vid Rädstufvurättens femte afdelning förevar iter i går ransakning med häktade skrädderiarbetaren Pehr Erik Larsson, mälaregesällen (Carl Petter Granlin och pigan Maria Charlotta Blomgren, tilltalade, le tvenne förstaoämnda: för det de skola i December nånad förlidet är, dels inne ä en krog vid Kungtensgatan hafva ur arbetskarlen Johanssons fieka slofligen tillgripit en plånbok med inneliggande 9 råf rgs, dels ock ä Lundtmakaregatan fräntagit traktören Söderberg ett guldur med vidhängande kedja, och Blomgren för det hon skall sedermera innehaft dem frän Söderberg stulna klockan. Oaktadt Larsson och Grandin under loppet af nära 14 dagar förvarats i mörk cell, vidhöllo de dock den förklaring de förut i målet afgifvit och pästodo sig vara helt och hället oskyldiga. Nägra vittnen blefro i dag afhörde, men kunde ej lerana några upplysningar af vigt; men som qvinspersonen Hedda Sofia Edlund, hvilken sammanbott med häktade Larsson och mnästl. rättegängsdag sfhördes säsom vittne, men dä, i anseende dertill att hennes vittnesberättelse icke öfverensstämde med, utan var stridande mot d2 upplysningar som för öfrigt i mälet erhållits, hänvistes till presterskapet för att i sin kristendom undervisas och förhöras, nu icke iakt, tagit inställelse, blef målet, för hennes och flere vittnens hörande, till annan dag uppskjutet; och förordnade R.R:n stt Larsson och Grandin skulle tills vidare frän deu mörka cellen förflyttas. — Till handlöggning ä förenämnde afdelning före. kom äfven i gär det frön Öfverstäthällare--embetet för polisärender. remitterade mäl, angäende f. snickarelärlingen Edvard Leonard Möuritz K., häktad och tilltalad för olofligt tillgrepp af 94 par s. k. listskor och 2 st. skjortor. Mälsegaren, förre brosztabrikörren Lindroth, upp. gaf att han, som af mediidande och för ati om möjligt vore rädda K. frän lasteps bana, värdat sig om K. och icke kunnat misstävke honom för nögot ondt, i nästlidne Janusri mönad skolat till Westerös och Örebro afsända tillsammans 53 par iistskor, och för sä sant ändamäl skickat K, att bestyra om desammas afförande, men att Lindroth, enär han ännu icke fått nägon underrättelse att skorna till destinationsorten framko a. mit, tog för afgjordt att K. dem förskingrat. Likaledes förmenade fabrikören. Lindroth, att K. utur Lindroths rum olofligen tillgripit 25 par. listskor och 2 stycken. skjortor, samt frän. en fru Holmberg, som baft listskor till försöljniog ät Lindroth, uttagit 16 par sädana skor, hvilka E. troddes hafva försält och de. derför influtne medien förstört. K., som är född här i ståden är 1832, uppgaf att han lemnat 25 par skor, eller de till Westeräs bestämde, till en bonde som kallst sig Lindqvist och åtagit sig framföra dem till förenämnde stad. De 28 par skor, hvilka skolat afsändas till Örebro, medgaf K, sig hafså förskingrat och till okände personer ä Hötorget försält, och hade, för att dölja denna förskipgring, lätit en okänd person med hvilken K. sammanträftat ä Hornsgata: skrifra ett betyg att han emottagit skorna för att till Örebro öfverföras.. Detta betyg, som undertecknats med namnet Er:k Larsson, hade K. lemnat till fabrikören Lindroth. Från fru Holmberg sade K. sig i fabrikören Lindroths namn hafva uttagit 16 par skor, hvilka han skall sält till fra Thalen för 3 rår 24 sk. rgs; och medgaf EK. äfven att ban i fabrikören Lindroths bostad olofligen tillgripit 25 par listskor, hvilka ban uppgaf sig hafva försält till skoarbetaren Carl Johan Pettersson och enkan Emelie Ekenberg för 8, 12 16 sk. rgs paret. Nägra skjortor pästod deremot K. sig icke hafva ätkommit. För hörande af de personer, till hvilke K. uppgifvit sig hafva sält ifrägavarande skor, blef målet till annan dag uppskjutet, hvarefter K. till häktet äterfördes. , — Af poliskommissarien Jäderin har till poliskammaren förlidne gärdag rapport derom blifvit gjord, att, sistl. söndags förmiddag, drävgen Johan Eriesson, i tjenst hos åkaren Forssberg d. ä., hvilken hälier med släddon a 41 ä Brunkebergstorg, blifvit anmodad att skjutsa 2:ne fruntimmer till Bellsta i Täby socken. Eriesson, som ieckafattat annorlunda än ett ået var Bellsta i Sölna socken; bade derpåingått, samt för samma körning betingat sig-4 rår rgs, hvilket ock beviljats honom, ehuru frågan endast var att begagna äkdonet till stället, men icke fram och tillbaka. De begge fruntimren, hvilka icke voro svenska infödingar och äfven fullkomligt obekanta bäde med språket och vägen, blefvo säledes skjutsade till: det sistnämde Bellsta, hvarest de erhöllo upplysning derom, att de befunno sig på oriktigt ställe, hvarefter Eriesson äåtervändt och begifvit sig på rätta vägen; men kommen till Enebyberg i Täby socken, hvilken egendom är belägen ett stycke ifrän stora landsvägen, hade Eriesson stannat och tillsagt fruntimren att stiga ur slädan, under föregifvande att denna egendom vore det rätta Bellsta, samt att det vore förbjudet för främmande att köra alleen fram till egendomen. De ansögo likväl denna uppgift för osan: ning och sökte på allt sätt i godo förmå KEriesson att köra fram, men dertill kunde han likväl ieke förmäs, utan lemnade dem påvägen, samt återvände derpä till staden och det hus, hvarest ban afhertatfruntimren, samt uppbar derstädes den betingade betalningen, under uppgift att resan gått väl. Sedan fruutimren vadat genom den djupa snön fram till Enebyberg, blefvo de äter upplysta derom, att de voro på orätt ställe; hvarefter gärdens egare lemnade dem häst och äkdon för vidare fortkomst. Eriesson, till tölje häraf i poliskammaren för förhörs undergående fört. gärdag inkallad, erkände sin förbrytelse, och dömdes att d:rföre böta 3 rdr 16 sk: bko. PRESES