Aftonbladet – 4 mars 1853, sida 2

ad, ja, ett lika högt vad som någonsin hålits vid en kapplöpning, att ni ändå icke be— en biljett, sådan som den jag fick i går afton. Utan tvifvel gissade kapten Reidel min plan , ;y han kastade på mig en bedjande blick; men mitt beslut var oåterkalleligt, ochjag låtsade ej förstå hans ögonspråk. — Hvad kan det vara för en biljett? — frågade lady Bomfield, helt nyfiken. — Inogan jag upplyser er derom, — svar rade jag, — så mäste ni; mylady,: och äfven ni, kapten. Reidel, lofva ati hålla saken tyst; ty biljetten innehåller: hvarken mer seller minire än en ordentlig kärleksförklaring, och jag skulle ej för allt i verlden vilja, att ett så narraktigt skämt, hvaråt jag skrattar af allt mitt hjerta, komme för öfverstens öron. Han lefve kanske mindre skonsam än jag, och skulle måhända ta på fullt allvar ett drag at vanvett, som förjenar blott .medlidande, så vida det förtjenar något. Kaptenen svarade stammande, att han ej i hela staden kände någon som kunde vara nog ohyfsad att våga fela i vördnad mot-ett fruntimmer, hvilket lyckats att tillvinna gig allmän aktning och beundran. : Med ett gäckande småleende gjorde: jag den värde talaren en komplimang och. steg upp, för att: gå och. taga, brefvet i ett: läskpappersalbum. Kaptenen igenkände sannolik sin egen epistel; ty en mörk rodnad utbred:de sig öfver hans ansigte, och han. reste nig upp under föregifvande, att han ansåg sig sår som en öfverflödig person vid vårt samtal. — Nej, nej, — återtog jag, — ni-är alltfö mycket min vän för att jag skulle missunn; er nöjet att höra detta uppbyggliga bref: I — Hvad ni är litet. nyfiken, att vara karl J— sadelady Bomhfeld -med en uppriktighet sanska -brydsam för kaptenen. Jag läste med hög röst: Min fru! Ni hyser då icke något medlidande: me slmigl Förmår då ingenting att röra ert hjer a ta, hvarken den renaste kärlek, eller den vörd d