Aftonbladet – 4 mars 1853, sida 2

domar. Var derföre öfvertygad, att det är med djup smärta je afslår din begäran, och att statens väl aldrig pålagt mig en hårdare uppoffring, än den att nödgas skilja mig från mitt. barn och från den tillbedda maka, som utgör mitt lifs lycksalighet...n Dessa öma ord skall jag ofta upprepa för mig sjelf; jag vill lära mig dem utantill; de gkola vara mig em ständig uppmuntran att strängt fullgöra mina pligter... Och ni, hederlige och förträfflige man, som uttalat desca ord, må jag bär få betyga er den innerliga vördnad ni inger mig! Nej, aldrig har väl en älskande dotter för en afhållen far hyst större vördnad än den som jag hyser för er. Ah, kan man väl utan irom dyrkan blicka in i detta hjerta, så öppet för alla ädla tänkesätt? Kan man väl, uten att känna en innerlig tacksamhet, erfara denna outsägliga godhet, som aldrig förnekar sig? Ja, från detta ögonblick, då jag i dag hade skiljts vid er, då jag i min ensamhets bittra förtviflan omfamnade mina begge döttrar, — ty Kate är också min dotter, — då kände jag allt hvad ni var för mig! Jag kastade en forskande återblick på mitt förflutna lif; jag frågade mig sjelf om mitt uppförande mot er alltid vart oförvitligt, om icke min visade kallsinnigbet ofta kunnat komma er att tvifla på den ömpet mitt hjerta hyser för er... hvad kan ri väl begära, min vän?Blott en enda gång kan kärleken lefva i en qvinnag bjerta; Bar denna kärlek slocknat, då kan det visserligen hysa en djup aktning, en innerlig ömhet; men bjertats illusioner, då de en gång vissnat, kunna icke mera blomstra på det förtorkade trädet . .. Jag hade varit falsk, om jag låtsat lena glöd, som ej fanns i mitt hjerta; det hade varit en osanning, ovärdig både er och mig. TANU den tillgifvenhet, all den vördnad en öm Idotter hyser för den bäste bland fäder, den Thar alltid mitt hjerta hyst för er... O min Tvän, hade ni då icke förtjent något bättre? : (Forts. följer.)