Aftonbladet – 4 mars 1853, sida 1

med att betrakta den bukett, som han gaf mig då han reste till Oxford... r Calcutta den 25 Maj 1836. Generalguvernörens bal var i sanning lyIsande. De många olika uniformerna, de präktiga baldrägterna, de pittoreska indiska kostymerna företedde en anblick, jemförlig med den af en lever hos drottningen, eller af Jen bal i Almack, i dess gyllene dagar.: Och Jändå äro vi långt borta i Asien vid verldens ända. Men minnet af dig, du kära gamla England, fortlefver ändock i allas bjertan. Hvilken åska af hurrarop! Hvilken trofast tillgifvenhet framlyste i alla dessa krigares ansigten, då generalguvernören efter slutad aftonmåltid steg upp och föreslog hennes allernådigsta majestäts, drottningens af England skål! Ack ja, stark och ärofull och värd att få anses, är den nation, som med en så innerlig körlek och vördnad hörer nämnas sin furstinnas namn! Under hela den tid balen räckte, tyckte jag mig liksom röna inflytelsen af en dröm, och den goda lady Bomfields toilett var det enda som återkallade mig till verkligheten. Det är i sanning oförsvarligt att jag så litet öfverser med detta förtröffliga fruntimmer; fastän bon knappt känner mig, bemöter hon mig som en dotter; men hur kah man också på en en bal begagna en klädning af svart kinesisk ;repe, öfversållad med röda rosor! Det der har alltför starkt tycke af en rik krämarfru. Och sedan, låter det icke otroligt att lady Bomfield vill ge mig, jag som kommer diekte från London, lektioner i toiletten! Skulle nan tro henne, så har hon, som icke på m lerrans år sett vårt gamla England, bättre än ågon reda på huru man der klär sig. Jag nåste af alla krafter sätta mig upp emot henne, ör att slippa förse min enkla hvita klädning led gröna sidengarneringar, hvartill lady Bom