Aftonbladet – 4 mars 1853, sida 1

—————L er I 0 RTR — Mod, mod, mitt barn!.. . Hon återtog efter en paus: — Mitt arma barn, du här icke något lysande namn att ge dia make... du har et godt hjerta, dygder, allt hvad som kan skänka en hederlig man glädje, men ingenting annat. Må hvad jag nu säger icke såra di min vän: För mig har du varit och skall alltid vara min brorsdotter; men denna egenskap har du icke i verldens ögon, och allt vill olyckligtvis öfvertyga mig om att hans onkel skall sätta sig emot din förening med min son; ja hellre än att samtycka dertill, skulle han göra honom arflös! Jag känner dig nog för att veta, att du skulle med en ädel undergifvenhet fördraga fattigdomen och att huslig trefnad vore tillräcklig för ditt hjerta, Men kan jag väl tro detsamma om min son? Tack vare onkelns frikostighet blef han uppfostrad i den mest öfverdrifna lyx och har ständigt varit omgifven af rika och betitlade vänner; tror du väl då, att han länge skulle kunna finna sig vid ett obemärkt, nästan torftigt lif? Tror du att han icke en lag skulle ångra det han för en ungdomsvöjelse hade uppoffrat en omätlig förmögenret och dessa rikedomens njutningar, vid wvilka han allt ifrån barndomen vant Big. j Så talade lady Sarah. Gud skall veta hurc ögt jag älskar honom, och att hans kärlek r mitt mitt högsta goda; och likväl, i en sålc eskaffad fråga visste jag ej hvad jag skullel!l inka, och jag svarade ej. — Du svarar icke, min nisce, — återtog 1 dy Sarah, — min fruktan har således funmt!1 enljud i ditt bjerta ... Nå väl, jag besvärlr ig, ännu är det tid: rädda, rädda min son. . .k ag besvär dig vid min moderliga kärlek, vidr e ömma omsorger jag egnat dig alltsedan In in barndom. f Hela den öfriga dagen tillbragte jag ensamn